En duell i damallsvenskan våren 2017 blev början till slutet. Lotta Schelin föll olyckligt och kände hur nacken knyckte till.
I augusti samma år, efter ett tungt EM under sommaren, tvingades hon avbryta uppvärmningen inför en träningsmatch med Rosengård. Senare skulle det stå klart att hennes fotbollskarriär var över i samma stund som hon klev av planen.
Med facit i hand började nackproblemen dock långt tidigare, konstaterar hon i boken "I huvudet på Lotta Schelin".
Där finns en smäll under tiden i Kållered som tonåring, ett oturligt fall i en match med Göteborg 2005 och en ny skada på träning i Lyon 2009.
– Det hände ju över tid. Det blev väldigt tydligt den dagen det tog stopp. Då rullar ju åren förbi, säger Lotta Schelin till TT.
Berättar öppet
De upprepade smällarna gjorde att hon allt oftare fick tillbringa lediga dagar i sängen med en förlamande huvudvärk.
Men på matchdagarna märktes inte mycket av det, i alla fall inte utåt. Inte heller privatlivet ville Lotta Schelin dela med sig så mycket av under karriären.
Helst ville hon bara prata om det hon var bäst på, fotboll.
Nu väljer hon dock att skriva öppet både om skadeproblemen och om livet utanför planen.
I boken skriver hon bland annat om första kärleken – ett förhållande som till slut sprack för att flickvännens familj inte accepterade det – och hur relationen med landslagets dåvarande presschef Rebecca Hedin växte fram.
Lotta Schelin är uppsluppen när hon möter upp i centrala Kungsbacka, bara en kort bit från hemmet där hustrun Rebecca och ettåriga sonen Kalle väntar.
– Jag kan vara ganska självkritisk. Jag tycker att det är bra att andra står för sin sexualitet och kommer ut, så varför inte jag?
– Jag har aldrig varit rädd för att prata om det. Men man vill göra det av en anledning. Efteråt är jag glad att jag inte pratade om det. Jag ville hellre prata om det jag höll på med, om fotbollen.
När Lotta Schelin den 30 augusti 2018 meddelade att spelarkarriären definitivt var över kunde hon summera en karriär med bland annat OS-silver, VM-brons och två Champions league-titlar. Trots besvären.
– Jag hade aldrig fått höra att det på något sätt skulle vara farligt. Så jag höll det i schack, säger hon.
– Och jag kunde alltid stå på plan. Så på så sätt var det ju bra, jag fick min karriär genom att kunna stå på planen ändå. Samtidigt som det gör att man inte stoppar förrän det blir totalstopp.
Men det var just så det blev 2017.
"Föll ihop"
På hösten, efter avhoppet från träningsmatchen, slog insikten om att det inte skulle funka längre ner som en blixt.
– Det var som att jag bara föll ihop efter det, fysiskt. Kroppen sade helt ifrån, det räckte liksom, säger hon.
TT: Med tanke på hur illa det var redan under EM, borde inte någon ha reagerat?
– Jag vill inte peka finger någonstans. Det skulle nog väldigt mycket till för att jag inte skulle spela. Så jag är inte jättekritisk, säger hon.
– Men jag förstod ju det i efterhand, att det här kan man ju inte ha tagit på allvar.
TT: Hur mår du i dag?
– Hundra procent bra vet jag inte om jag kommer att kunna bli. Jag kan få lite huvudvärk och sådant absolut. Men i vardagen funkar det jättebra.
TT: Har det varit värt alla besvär?
– Ja! Det var så sjukt för även när jag var mitt i det har jag inte ångrat någonting.
– Jag blev besviken att det var så svårt att få folk att höra en. Men förutom det fick jag verkligen göra allt jag önskade och lite till.