Det märks direkt att det inte är vilken presskonferens som helst. Sveriges mesta landslagsspelare genom tiderna har gjort precis det här så många gånger förr, och om något brukar hon sticka ut med sitt självklara lugn.
Den här dagen är det en annan Caroline Seger som möter mediekåren på Sveriges VM-bas i Wellington.
– Det är lite nervöst att sitta här, erkänner Seger, trots 235 A-landskamper i bagaget.
Hon är van att spela alla landskamper, van att spela nästan alla minuter. Den här gången, för första gången på många år, var hon inte ens säker på att bli uttagen i VM-truppen.
– Det har varit en situation som jag aldrig har upplevt tidigare i min karriär. Det har varit ganska mörkt. Och så fort jag har tagit mig upp till ytan så har jag blivit nerputtad igen.
"Då blir jag knäpp"
Segers skadehelvete började på EM förra året, när hon gjorde illa hälen i en gruppspelsmatch mot Schweiz. Hon opererade hälsenan efter mästerskapet, men var inte tillbaka förrän i inledningen av årets damallsvenska säsong. Kort efter återkomsten till fotbollsplanen skadade hon sig på nytt, i en landskamp mot Norge i april.
Sedan har problemen vägrat ge med sig.
– Det är som alltid mina vader som har varit problematiska och krånglat. Det har satt stopp.
Hon har inte spelat en hel match sedan EM i fjol. Det senaste inhoppet kom i en match med Rosengård den 28 maj.
Det märks att Seger inte vill fokusera alltför mycket på året som har gått – "då blir jag knäpp" – men den 38-åriga mittfältsikonen sticker inte under stol med att stressen varit påtaglig för att hinna bli redo för VM.
De många missräkningarna under våren har tagit hårt på henne.
– När jag har känt att jag har varit på väg tillbaka så har jag fått ett bakslag. Då har tiden runnit ifrån mig. När jag har känt att jag har varit på väg tillbaka så har det hänt någonting som har tvingat mig att backa …
Känslosam
Seger stannar mitt i meningen. Plötsligt kan hon inte hålla tillbaka tårarna.
– Jag trodde ju aldrig att det skulle gå så många matcher, liksom. Det hade jag inte trott. Så det har varit en skitperiod. Det har det.
För första gången säger Caroline Seger att hennes femte VM – hennes 14:e mästerskap på seniornivå – också blir hennes sista. Det har varit en källa till såväl motivation som ångest.
– Det här betyder ju allt. Med den karriären man har haft och allting som man har gått igenom. Alla idrottsmänniskor vill såklart ha det perfekta slutet, man vill vara med tills man inte är motiverad längre. VM har varit mitt mål hela tiden. Att få vara på plats och träna och spela fotboll igen, det är allting som jag någonsin har velat.
Nu är hon ändå på plats i Nya Zeeland, De senaste dagarna har Caroline Seger tränat för fullt, och på söndag väntar VM-premiär mot Sydafrika i Wellington.
Kan hon spela?
– Vi har två pass kvar, och känns allting bra så är jag ju spelklar. Sedan är det hela tiden en avvägning mellan mig, Peter (Gerhardsson, förbundskapten), Magnus (Wikman, assisterande förbundskapten) och det medicinska teamet. Men om jag är redo så är jag redo för spel, sedan hur mycket, det vet jag inte, säger Seger.
Inga 90 minuter
Peter Gerhardsson har tidigare sagt att han inte tror att Seger är redo för att spela 90 minuter i premiären. Den svenska lagkaptenen brukar inte vilja berätta sådana detaljer, men gör ett undantag:
– Ja, det är nog första gången jag svarar att det stämmer.
Hon har ändå förhoppningen om att, precis som vanligt, vara en nyckelspelare i VM. Ränderna går inte ur så lätt.
– Jag går igenom någonting som jag aldrig har gjort tidigare så jag måste ännu mer förlita mig på det som jag kan som fotbollsspelare. Min fysiska status är väldigt bra. Jag är i ett läge som jag aldrig har varit i, men det är också väldigt spännande. Nu får jag ta fram alla de grejerna som har gjort mig till den jag är som fotbollsspelare, och använda på alla sätt jag kan. Framför allt min erfarenhet och rutin, och förlita mig på att jag har spelat fotboll sedan jag var fem år gammal.