Det var en osannolik fotbollssaga som var på väg att få ett magiskt slut. Sveriges 36-åriga lagkapten Caroline Seger gick lugnt och fokuserat fram till straffpunkten med sitt livs möjlighet.
Hon behövde bara sparka in den där bolltrasan i nät, så hade Sveriges första OS-guld på damsidan blivit verklighet.
Men det blev ingen saga. Det blev en "dålig jävla film", som Nathalie Björn uttryckte det.
– Det är bara tomt. Det är så tomt. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det är tomt och det gör väldigt ont, säger Caroline Seger.
"Säker på att sätta den"
Hennes straff gick högt över ribban. Och några minuter senare hade allt ställts på ända och Kanada lagt beslag på ett guld som Seger väntat hela karriären på.
Men det var inga nerver som spökade, säger en väldigt ledsen Caroline Seger efteråt. Hon rentav njöt av att gå fram för att slå straffen.
– Det var helt fantastiskt. Det är något man har drömt om att få göra under hela sin karriär, att få lov att gå fram och vara med om en sådan sak, säger Seger.
– Det var bara helt otroligt skönt och jag är så säker på att jag ska sätta den. Hon går inte ens åt det hållet. Och sedan lyfter den. Och sedan är det mer eller mindre som att hela livet rasar, där och då.
När guldet var förlorat var kapten Seger otröstlig. Tårarna forsade vidare hur mycket lagkamrater och ledare än tröstade. Vissa besvikelser får ta sin tid att bearbeta, helt enkelt.
Oklar framtid
– Sådana här tillfällen är lite ”once in a lifetime”, säger Caroline Seger och tar ett djupt andetag för att åter hålla tårarna borta, innan hon fortsätter:
– Som liten drömmer man om att komma i sådana här lägen, att få vara med om sådant och ta med sig ett guld hem. Både för sig själv, för sitt lag och för Sverige. Men det är som det är. Fotbollen är brutal.
Den 221:a A-landskampen fick karriärens hittills tyngsta slut. Men att den här dagen ens fundera över hur det blir med den fortsatta landslagssatsningen, det går inte.
– Just nu tänker jag inte på någonting annat än att vi har förlorat. Jag tror inte att det finns utrymme i min hjärna för det just nu.
Rättad: I en tidigare version av den här texten angavs fel ort under Källa. Rätt ska vara Yokohama.