"Det här kontraktet blir väl det sista som jag skriver", sade Caroline Seger när förhandlingarna pågick med klubblaget Rosengård hösten 2019.
I november det året signerade hon ett treårskontrakt, men blir verkligen den kommande säsongen landslagskaptenens sista i karriären?
– Så länge jag älskar det jag håller på med och fortfarande håller på den här nivån är det en "no brainer" för mig att fortsätta, säger Caroline Seger inför måndagens allsvenska premiär mot Brommapojkarna på Malmö IP.
– Jag kommer att känna när det är över och vi får se när den dagen blir. Det är svårt att sätta något slutdatum, säger 37-åringen.
"Alla idrottares mardröm"
TT: När beslutet väl fattas är det väl en del av ens identitet som försvinner. Är det en skrämmande tanke?
– Absolut. Det är nog alla idrottares mardröm, om man inte har en annan framtid utstakad för sig själv eller andra mål i livet, som man kanske redan mentalt har påbörjat, säger Seger.
– När den dagen kommer, kommer det ju vara skrämmande på sitt sätt. Det kan jag inte sitta och ljuga om. Du kommer aldrig kunna jämföra det du håller på med nu med någonting annat du kommer att göra i livet.
TT: Vad driver dig inför ännu en ny säsong?
– Det är kärleken till fotbollen och att fortsätta vinna saker. Att inte vara nöjd med att vara okej i 90 minuter, utan att pusha sig själv och flytta sina gränser. Att vara tillräckligt bra för att vara kvar på den här nivån.
"Kunde ju ha slutat"
Förra sommaren upplevde hon sitt tyngsta ögonblick i karriären. Segers straffspark som kunde ha säkrat OS-guldet gick över ribban och i stället fick Kanada guldjubla i Yokohama.
– Det som hände under OS är ju ingen situation du förbereder dig på. Samma gäller den glädje du känner när något går bra – det kan man inte relatera till innan man är i den känslan.
När hon våren 2022 tänker på den där kvällen i Japan reflekterar Seger över de vägval hon stod inför.
– Hur visar jag att det är en del av idrotten? Hur är jag en idrottsmänniska som faktiskt sätter ett exempel på att det kan bli, och att det kommer att bli, bra igen. För man har ju ett val vid just det tillfället. Jag kunde ha slutat och tyckt att allting var skit, men jag valde vägen att försöka igen och ta mig upp på hästen.
Enkla kravet: respekt
Kvinnliga fotbollsspelare har inte alltid fått vara bara fotbollsspelare. Caroline Seger medger att det har varit, och fortfarande är, jobbigt att alltid behöva strida för bättre förutsättningar. Och det handlar inte bara om att tvingas driva frågor utanför planen, utan även om att prestera på densamma för att motivera sitt existensberättigande.
– Om vi lyckas, vinner något stort och spelar bra fotboll – då får man en annan form av respekt. Det skapas förebilder och idoler, mer sponsorer.
– Vi vet ju att vi hela tiden spelar för så mycket mer än att bara gå ut och göra vårt jobb en enskild dag. Det är klart att det är en enorm press och inte alltid är roligt, men att sedan kunna lyckas och se förändringen är en belöning som är större än någonting annat.
En belöning är att respekten har exploderat på senare år, säger Seger. Det är dock en tudelad känsla.
– Det är en respekt man egentligen har förtjänat hela tiden. För det minsta jag begär är att respekteras för det jag håller på med och för den tid jag lägger ner. Du kanske inte tycker om att titta på damfotboll, men du behöver inte smutskasta för det.
TT: Och samma kamp har varje generation av spelare tvingats ta?
– Ja, och jag har ju själv varit en av de yngre spelarna som kanske inte alltid riktigt har förstått allting som har gjorts eller vilka barriärer som har brutits. Nästa generation har ju hela tiden försökt kratta vägen för nästa generation.
En ljusare framtid
Och mycket har hänt sedan A-lagsdebuten i Stattena hemma i Helsingborg i början av 2000-talet.
– Jag har fått se allting från när man inte hade damkläder i matchställen eller att man inte fick träningstider. Att man fick betala sina egna resor eller sälja massvis med bingolotter. Till att jag i dag kan leva på min fotboll.
Även på kort tid har mycket hänt. Sedan Seger återvände till damallsvenskan 2017 efter tre säsonger i Paris Saint-Germain och Lyon har damfotbollsvärlden exploderat genom storklubbarnas intåg i framför allt England och Spanien.
– Generationen som kommer nu kommer att få uppleva så himla mycket. Att kunna få vara utomlands i vilket lag som helst och kunna drömma så himla stort. Allting som man själv har längtat efter har jag fått uppleva, men jag får också se att det kommer en framtid som är betydligt ljusare för den efterkommande generationen, säger Caroline Seger.