Sverige lyckades inte kvala in till de första åtta slutspelen mellan 1960 och 1988. Men 1992 var det äntligen dags. Som Uefa-ordförande lyckades Lennart Johansson få stöd för ett mästerskap på svensk mark – och som värdnation var landslaget direktkvalificerat.
Åtta lag deltog, uppdelade i två grupper med Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping som spelorter.
Premiärmotståndare: Frankrike.
Så gick det: Med en mäktig nick gjorde mittbacken Janne Eriksson 1–0 på Anders Limpars hörna. Världsstjärnan Jean-Pierre Papin, Marseilles skyttekung, kvitterade till 1–1.
Startelva: Thomas Ravelli – Roland Nilsson, Patrik Andersson, Janne Eriksson, Joachim Björklund – Klas Ingesson, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Anders Limpar – Kennet Andersson (Martin Dahlin 74), Tomas Brolin.
Snackisar: Öltält, engelska huliganer, glada och vänliga skottar och leende svenska poliser. Och Tomas Brolin, förstås. Han, som ingen då visste skulle hamna i världslaget efter VM-bronset två år senare, var den firade stjärnan med sina tre mål. Men när allt kom omkring handlade det om Danmark, som halkade in i EM sedan Jugoslavien uteslöts på grund av inbördeskriget i den sammanfallande nationen. Flera danska spelare avbröt sina semestrar, reste till Sverige och åkte hem som mästare efter 2–0 i finalen mot Tyskland.
Slutintrycket: Positivt. Sverige, som spelade samtliga matcher på Råsunda, följde upp med att slå Danmark med 1–0 och England med 2–1 men förlorade semifinalen mot Tyskland med 2–3. Tommy Svenssons landslag var på klar uppgång, speciellt segern mot England gav eko och skapade EM-feber.
2000 (Nederländerna och Belgien)
Landslaget misslyckades med att ta sig till EM i England 1996. Åtta år efter succén på hemmaplan var mycket förändrat. Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck var förbundskaptener, Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg stjärnorna. Efter ett imponerade kval checkade landslaget in vid basen i Oisterwijk i ett lummigt skogsparti utanför Eindhoven, med höga förhoppningar och stora förväntningar på sig.
Premiärmotståndare: Belgien.
Så gick det: Illa. Belgien vann med 2–1 i Bryssel sedan Johan Mjällby reducerat. Roland Nilsson drabbades av hjärnskakning och klev av i pausen. Lagkaptenen Patrik Andersson visades ut (två gula kort) och missade nästa match, mot Turkiet.
Startelva: Magnus Hedman – Roland Nilsson (Teddy Lucic 46), Patrik Andersson, Joachim Björklund, Olof Mellberg – Daniel Andersson (Yksel Osmanovski 70) – Fredrik Ljungberg, Johan Mjällby, Niclas Alexandersson – Jörgen Pettersson (Henrik Larsson 50), Kennet Andersson.
Snackisar: Tristessen i Oisterwijk, Ljungbergs skadeproblem, de långa och hårda träningarna.
Slutintrycket: Det här säger väl allt: 0–0-matchen mot Turkiet ansågs som mästerskapets tråkigaste. Efter gruppspelet hade Sverige gjort sitt efter undermåliga prestationer. Samtidigt lärdes läxor, inte minst kring boende och träningsintensitet under ett mästerskap.
2004 (Portugal)
Frågan är om Sverige haft en större chans att spela om titeln. Ljungberg stod i zenit, Larsson höll än och Zlatan Ibrahimovic hade växt ut till en av Europas mest omtalade spelare. Vid sidan av dem fanns hårt arbetande, lojala och skickliga lagspelare.
Premiärmotståndare: Bulgarien.
Så gick det: Enorm succé direkt. 5–0 i Lissabon. Larsson (2), Ljungberg, Ibrahimovic och Marcus Allbäck gjorde målen en oförglömlig landslagskväll.
Startelva: Andreas Isaksson – Teddy Lucic (Christian Wilhelmsson 41), Olof Mellberg, Andreas Jakobsson, Erik Edman – Tobias Linderoth – Mikael Nilsson, Anders Svensson (Kim Källström 76), Fredrik Ljungberg – Zlatan Ibrahimovic (Marcus Allbäck), Henrik Larsson.
Snackisar: "Due-due" mot Danmark – ett resultat som spelade bort Italien – Zlatans klackmål mot Italien, Anders Svensson eller Kim Källström på mittfältet, straffläggningen i Faro.
Slutintrycket: Ett grymt slut väntade mot Nederländerna (i fotbollssammanhang kallat Holland på den tiden). Ljungberg och Larsson träffade målramen, men efter 120 minuters spel var kvartsfinalen mållös. När Edwin van der Saar räddade Mellbergs straff var EM över. Dagen därpå tackade förbundskaptenen Tommy Söderberg för sig.
2008 (Schweiz och Österrike)
Ett bättre hotell med sjöutsikt i fashionabla Lugano valdes ut som bas, trots att gruppspelsmatcherna spelades i Salzburg och Innsbruck på andra sidan Alperna. Regnet vräkte ned och så många timmar att hänga vid poolen gavs inte.
Premiärmotståndare: Grekland.
Så gick det: 2–0 och en stark start. Ibrahimovic bjöd på ett synnerligen vackert ledningsmål och mittbacken Petter Hansson följde upp med ett som på ren svenska bäst kallas ett riktigt skitmål.
Startelva: Andreas Isaksson — Niclas Alexandersson (Fredrik Stoor 74), Olof Mellberg, Petter Hansson, Mikael Nilsson — Christian Wilhelmsson (Markus Rosenberg 78), Daniel Andersson, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg — Zlatan Ibrahimovic (Johan Elmander 71), Henrik Larsson.
Snackisar: Ibrahimovics knäproblem och cirkusen kring skandalen som rullades upp i Juventus, Tobias Linderoth som togs ut trots skada, Larssons landslagsåterkomst och Ljungbergs farväl till landslaget.
Slutintrycket: Ett landslag på nedgång men som också hade otur med skador var chanslöst mot Ryssland i den sista gruppspelsmatchen och så var EM över. Lagerbäcks långa tid som förbundskapten gick mot sitt slut. Efter VM-kvalmissen hösten 2009 klev han av.
2012 (Polen och Ukraina)
Lagerbäck hade åtskilliga förtjänster som förbundskapten men kunde knappast kallas för uppsluppen och spontan i offentliga sammanhang. Den yvige, känslostyrde Erik Hamrén tog fotbollsfolket med storm, alltid elegant klädd och full av drömmar och visioner under västen. Efter framgången mot Nederländerna (3–2) i sista kvalmatchen stod hans popularitet på topp. Efter äventyret i Kiev – där Sverige spelade samtliga gruppspelsmatcher – gick det utför.
Premiärmotståndare: Ukraina
Så gick det: Ja, det borde ha gått bra med tanke på Ibrahimovics 1–0, men Andrij Sjevtjenkos två mål vände till hemmaseger med 2–1.
Startelva: Andreas Isaksson – Mikael Lustig, Olof Mellberg, Andreas Granqvist, Martin Olsson – Rasmus Elm, Kim Källström – Sebastian Larsson (Christian Wilhelmsson 68), Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen (Anders Svensson 62 – Markus Rosenberg (Johan Elmander 71).
Snackisar: Haveriet mot Ukraina, spelare som kände sig taktiskt vilsna, Mikael Lustig och hans "markering" av stolpen, Hamréns mentala anspänning.
Slutintrycket: När Olof Mellberg gjorde 2–1 mot England i den andra matchen hade Sverige en gyllene chans att gå vidare, men bara minuten senare kvitterade Theo Walcott och när Danny Welbeck gjorde 3–2 var Sverige utslaget. Hamrén misslyckades med att få ut det mesta och bästa ur sitt manskap.
2016 (Frankrike)
Två gastkramande men lyckosamma play off-matcher mot Danmark tog landslaget till ännu ett EM. Ibrahimovic var en jätte mot danskarna, i synnerhet i returen i Köpenhamn.
Premiärmotståndare: Irland.
Så gick det: En knackig insats på Stade de France där Sverige fick oavgjort (1–1) tack vare ett irländskt självmål.
Startelva: Andreas Isaksson — Mikael Lustig (Erik Berg 45), Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist, Martin Olsson — Sebastian Larsson, Oscar Lewicki (Albin Ekdal 86), Kim Källström, Emil Forsberg — Marcus Berg (John Guidetti 59), Zlatan Ibrahimovic.
Snackisar: Ibrahimovics avskedstal på presskonferensen i Nice, terrorhoten, det mållösa landslaget, Hamréns känslosamma presskonferens dagen efter förlusten mot Belgien.
Slutintrycket: Sverige var inte närheten av att nå den nivå som krävdes för att gå vidare från gruppen. Redan inför EM var det klart att Janne Andersson skulle ta över lagom till höstens VM-kval. För många var mästerskapet en sista insats i landslaget. Ibrahimovic, Källström, Pontus Wernbloom, Isaksson och Erkan Zengin tackade för sig.