Frödinges lagkapten Sandra Edlund i närkamp på Lundavallen.
Det har gått över fem veckor sedan hon skadade sig. På den näst sista träningen, när serien var slutspelad.
– Tänk om jag inte åkt på den där träningen ändå..., säger hon och grämer sig över beslutet.
Det märks att det gnager i henne.
Vad hände?
– Det är nästan pinsamt. Jag gjorde egentligen ingenting. Jag skulle slå bort bollen på volley, men fastnade i gräset på något sätt och vred mitt knä. Jag kände direkt att det var något fel. Det gjorde vansinnigt ont i början.
Och ont gör det fortfarande, trots att smärtan inte är lika brännande som då.
– Jag vaknar på nätterna, säger hon och visar med ena handen exakt var smärtan är värst.
När hon reser sig och går iväg haltar hon på grund av det onda knäet. Mitt i allt elände fick hon alla fall diagnosen snabbt.
– Det gick väldigt fort. Dagen efter åkte jag till akuten, knäet tömdes på ganska mycket blod och fick bara några dagar sedan en tid för magnetröntgen.
Domen från ortopeden var hård: främre korsbandet var av och två ledband var uttänjda.
Någon operation verkar det ändå inte bli.
Varför?
– De sa att det berodde på ålder och att jag inte spelade på elitnivå. Om jag själv fått välja hade jag nog ändå velat opererats, säger Sandra Edlund.
Och som sagt, det var inte så här den rutinerade mittbacken hade tänkt avsluta sitt fotbollsspelande. Det som återupptogs hösten 2017 efter att ha haft ett tio år långt uppehåll.
– Tanken var att jag skulle köra på i alla fall ett år till. Jag tycker det är så himla roligt. Inte bara att spela, utan för den starka gemenskapen. Vi är ett härligt gäng i Frödinge.
Som lagkapten är hon drivande och tar stort ansvar i detta FBSK, som i sin comebacksäsong kom tvåa bakom serievinnande Timmernabben. På samma antal poäng, men med sämre målskillnad. Då ska man veta att Frödinge bara tappade poäng i en enda match, mot just Timmernabben.
Nästa säsong får de klara sig utan sin "mamma" – på planen. Att hitta motivation till rehabträning i nio-tolv månader, utan målet att fortsätta spela fotboll är tufft. Så vad göra...?
– På något sätt kommer jag att ingå i ledarstaben. Jag vet inte exakt med vad, men kanske i någon lagledareroll, säger hon med ett halvt leende mitt i bedrövelsen i att inte kunna spela vidare.