Obesegrade fram till OS-finalen och det svenska fotbollslandslaget kände framgångsvindarna i seglen.
Men mot Kanada i Yokohama kom en ordentlig käftsmäll genom en förlust, 1–1 efter ordinarie tid och förlängning och 3–2 efter straffläggning.
– Jag kommer inte ihåg så mycket. Jag var nervös. Vi sätter några, vi missar några. Vi vet att Hedvig är bra på straffar, men det är lite av ett lotteri när man kommer fram dit, säger Natalie Björn om straffläggningen.
Björn satte själv sin egen straff hårt till höger om den kanadensiska målvakten Stephanie Labbé som till vardags står i svenska Rosengård. Men det hjälpte föga när Evertonspelaren Björns tidigare lagkamrat räddade två andra straffar.
Sverige förlorade straffläggningen efter sex straffomgångar.
"Jättebra turnering"
– Vad fan finns det att säga egentligen. Det är bara tomt. Man bara gråter och håller om varann, säger den svenska mittbacken.
Det här var inte det slut som skulle vara.
– Jag tycker vi gör en jättebra turnering och en bra match. Det känns som en dålig jävla film. Det är mycket som stämmer i turnering och vi känner att vi var starka i matchen. Vi hade bara velat göra allt för att de som har lett det här landslaget så länge att ta ett guld, säger Björn.
Förbundskapten Peter Gerhardsson säger att han kastades mellan himmel och helvete under straffläggningen. Efter finalförlusten, som gav ett OS-silver och en ytterligare mästerskapsmedalj efter VM-bronset i Frankrike för två år sedan, kände han främst med veteraner som Caroline Seger, Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani.
Trion har varit med om många förluster i avgörande utslagsmatcher med landslaget.
"Fotboll inte sagor"
– Jag kan säga helt ärligt att jag tycker mest synd om de här spelarna; Hedvig, Seger, "Kosse" och några till som varit med väldigt länge och verkligen driver den här gruppen på ett väldigt bra sätt. Det blir mer känslor till dem, säger Gerhardsson och fortsätter:
– Det hade blivit helt, helt perfekt om Seger hade suttit den straffen (den femte som sköts över). Det är bara så. Men fotboll handlar inte om sagor. Det handlar inte om böcker där man kan fila till de slut man vill ha. Utan det handlar om verklighet. Och verkligheten är fruktansvärt grym ibland.