Arena Ceos eller vad nu arenan officiellt heter, visade sig från sin bästa sida – till och med uppe på den minst sagt vindpinande ”kullen”.
Det är det bästa arenan har att erbjuda ifråga om överblick. Det är i själva verket en skam. Hur länge ska det egentligen behöva ta innan det står en läktare värd namnet på arenan? Fem år? Tio år? Innan Vimmerbys premiär träffade jag en tidigare storspelare och VIF-profil. Han hade bara sett en enda match sedan A-lagsmatcherna förlades till Ceos. ”Jag vill gärna se dem spela, men jag orkar inte med mina knän. Jag vill sitta och se bra. Nu går det inte”.
Han är inte ensam om att tycka så...
Nu till det som utspelades på planen. Det var premiärhelg, en helg som många av oss fotbollsälskare hade längtat till.
Vimmerby gjorde som de brukade, eller nä... den fällan ska jag inte gå in i. Vi sportjournalister har generellt en benägenhet att se i alltför korta perspektiv, i svart eller vitt. Hur som helst vann VIF för tredje gången i rad mot Eskilstuna City. Och precis som förra säsongen gjorde de det komfortabelt. Inte med stil och finess, utan med ett hederligt starkt kollektivt lagspel i grunden. Presspelet satt där inte till en början, men efterhand synkade pressen väldigt, väldigt bra. Ett ”modernt” spelande City försökte hitta upp via sitt mittfält, men blev gång på gång avväpnat av ett Vimmerby som överlag såg mer ut som ett lag, än Eskilstuna.
3-1 speglade matchbilden väl. I träningsmatcherna har inte nyförvärvet Allan Zizinga sett helt bekväm ut i sin position. Nu växte han ut till en jätte centralt.
Ugandiern gjorde precis det han ska göra: var totalt kompromisslös i duellerna. Högerbacken Oskar Eriksson imponerade också stort med sitt lugn, sin självklara pondus och sina uppspel.
Även Jimmy Svensson visade vilken skicklig spelare han är, främst i den andra halvleken. Men framför allt var det här en lagseger.
Att vare sig tränare eller vissa spelare i hemmalaget var särskilt nöjda efteråt har jag svårt att förstå.
Det kan ändå knappast vara så att man bara går ut och spelar skjortan av Eskilstuna på beställning. Särskilt inte i en premiärmatch, som alla vet brukar präglas av ett visst mått av osäkerhet och nervositet. Å andra sidan är det inte fel att ha höga krav.
I övrigt kan vi konstatera att det ”såg ut som det brukar” för några av våra lokala lag premiärhelgen: bröderna Carlsson gjorde mål i IFK Tuna – som av rapporterna att döma imponerade stort borta mot Stensjön. Storebro fortsätter på sin framgångsvåg och vann sin premiär efter ett lyckat systemskifte i halvtid. För de som gillar Slätmon blev utfallet som de tyvärr fått vänja sig vid de senaste säsongerna: en storförlust mot Super Lambo.
Gullringens GoIF hamnar på kontot: ”Det trodde jag inte”. Nog för att andra halvlek i genrepet mot BK Derby var allt annat än bra, så var jag övertygad om att gulsvart skulle besegra nykomlingen Hossmo. Men icke.
En annan besvikelse var förstås Rimforsas genomklappning mot Vadstena – och Ankarsrums 0-1 hemma mot Stjärnan. AIS har ju annars varit strålande på försäsongen.
Så här gick det för de lokala lagen i premiären:
Division 2: Vimmerby-Eskilstuna: 3-1
Elitfyran: Hossmo-Gullringen: 4-3, Västerviks FF-Ängö: 2-0.
Division 4: Storebro-Sommen: 3-1, Stensjön-IFK Tuna: 0-5, AFC-Åseda: 2-3, IFK Västervik-Tjust: 3-1, Vadstena-Rimforsa: 3-0, Kisa-Wreta Kloster: 2-3.
Division 5: Överum-Hebe: 1-3, Ankarsrum-Stjärnan: 0-1, Djursdala-BOIF: 1-1, Målilla-Södra Vi: 1-1, Horn/Hycklinge-Hjorted/Totebo: 1-1.
Division 6: Super Lambo-Slätmon: 9-0, Hammarsgärde-Frödinge: 2-2.
Kommande helg brakar det loss igen. Då träder flera av våra andra lag in i handlingen för första gången. Själv ska jag se Hammarby-Jönköping Södra live på Tele 2 Arena. Trots två grönvita lag kommer jag garanterat inte ha något grönt på mig. Och då handlar det inte om väder och vind.