Oskar Stejdahl om den tunga avslutningen och säsongen i Åtvidaberg.
Det såg bra ut, fem omgångar före slutet. Rättare sagt, det såg hyfsat bra ut betydligt längre än så.
Så kom svackan, den tunga svackan. En dipp som resulterade i förlust efter förlust.
Ändå fanns hoppet kvar inför den sista omgången, borta mot bottenkollegan Vänersborg.
Och med den starten, i matchen...
– Vi fick ju en fantastisk start och hade tidigt 2–0. Då såg det riktigt bra ut, säger Oskar Stejdahl, som startade matchen i ÅFF.
Hans första start för övrigt på ett tag, då han kämpat med smärta i ena knäet en tid.
Några minuter innan halvtid reducerade jumbon Vänersborg. Sen kom 2–2 i den 72:a minuten och nådastöten, 3–2, tio minuter senare.
Tack och godnatt, Åtvid. Raset var ett faktum. Degraderingen likaså.
Vad hände?
– Vi visste förstås att de skulle trycka på och satsa allt på ett kort när de låg under. Vänersborg är ett sånt lag...jag vet inte hur jag ska säga, men de slår väldigt långt, de armbågas och det känns som att de är två-tre meter långa allihop. Deras spel passar oss nog inte riktigt.
En poäng till hade räckt till kval, tre till säkrat kontrakt.
Stejdahl:
– Det här är bland det värsta jag varit med om fotbollsmässigt, och på det sätt som blev. Dels då att vi hade ledningen i den här matchen, dels att vi förlorade alla de sista fem matcherna, säger han och suckar på väg hem till Linköping från jobbet i Rimforsa.
Nästa år väntar spel i division två för den klassiska klubben. Overkligt på sitt sätt för många.
Försök sätt ord på vad du känner just nu?
– Jag vet i faan om det går att beskriva det på ett bra sätt. På något sätt känns det som att man sviker en hel klubb, fansen och allting. Det är tomt, jävligt tomt. Men samtidigt har vi gjort vårt yttersta för att det inte skulle ha blivit så här.
Går det att peka på några specifika orsaker till varför ni åker ur division ett?
– Det finns såklart massa olika faktorer, men det är ganska svårt att sätta fingret på en enskild faktor. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vi inte gjort tillräckligt många mål (28 på 30 matcher).
Det är inte bara för laget som det varit tungt, även för Oskar Stejdahl själv.
– Det har varit jobbigt. Jag är van att spela alla matcher, men i år har jag varit mycket skadad. Det har varit foten, en baksida och så nu då knäet. Nä, det har inte gått alls som jag hoppats.
Vad händer närmast?
– Vi har träningsledigt i kväll (måndag), sen ska vi samlas och träna på tisdag. Sen vet jag inte upplägget.
Hur gör du och hur är ditt kontraktsläge inför nästa år?
– Jag har ett plus ett på kontraktet, men har inskrivet att det rivs om klubben åker ner. Just nu vet jag faktiskt inte hur det blir nästa säsong. Jag är mest trött på det. Jag får ta det lite som det kommer och inte stressa fram något. Och för ÅFF är det bara att försöka komma igen. Jag tror inte att sejouren i tvåan blir särskilt långvarig.
Kan spel i Vimmerby IF bli aktuellt igen?
– Först och främst är jag glad för att brorsan (Gustav) ska spela där, men för egen del har jag inte en aning just nu.
Stejdahl öppnar däremot för innebandyspel i HM IS igen.
– Jag vet inte riktigt, det är oklart. Men visst är jag lite sugen. Jag har många polare där och det är kul att lira innebandy.
Kanske kan det fungera som en motvikt till hur han i detta nu känner för fotbollen efter den minst sagt jobbiga avslutningen på säsongen i ÅFF.