Det är en brittsommardag alldeles omöjlig att inte tycka om. Till och med nästan vindstilla inne på Linköping arena.

Det händer inte ofta.

Under onsdagskvällen spelar Linköpings FC första åttondelsfinalen i Champions league mot franska storklubben Paris Saint Germain (direkt på corren.se med avspark 18.30).

Det är stort.

För Kosovare Asllani, med fyra år i franska huvudstaden bakom sig, är det större än så.

– Det är den här matchen som hållit mig levande den senaste tiden. Jag har längtat så länge efter den, säger hon.

29-åringen från Vimmerby är sig lik.

Säger vad hon tycker och tänker och bangar inte för att ta strid. Oavsett om det handlar om fotbollens makthavare – eller om tuffa kritiken mot den egna klubben. LFC har ett osedvanligt turbulent och resultatmässigt svagt år bakom sig och Asllani hymlar inte om att det tagit hårt och att hon mer än en gång varit inne hos klubbledningen och ställt krav.

– Det är ett läge som jag inte varit i på...hur länge som helst. Jag kommer inte ens ihåg. Jag har nästan bara spelat lag som kämpat om medaljerna in i det sista. Så det är väldigt ovant och en situation du inte vill uppleva. Det finns inte i min värld. Jag brinner så jäkla mycket för att vinna, säger hon.

Nu är ni femma i allsvenskan.

– Nämn inte det för mig, tack. Jag vill inte ens höra det.

Har du pratat mycket med klubben?

– Ja, det har jag gjort. Det har känts viktigt att ställa de kraven. Jag har varit väldigt tydlig med att vi måste få in spelare så vi kan vinna. Jag vill vara i ett lag som satsar och som vill och ska vinna.

– Jag kom inte hit för att spela i ett mittenlag. Jag sa det redan inför säsongen, för jag var orolig när vi tappade spelare och det inte var så många på väg in. Klubben hade chansen att göra avstamp i svensk fotboll och bli laget som alla vill slå år efter år, men nu har det blivit en mellansäsong i stället.

– Jag har inte någon gång tidigare varit med om samma turbulens och där du själv får agera och kräva förändring. Men det har krävts och då får du göra det. På det sättet har det varit en otroligt lång säsong. Efter någon match har jag gått in och slagit sönder en taktiktavla mot väggen för att vi förlorat. Jag vill se hos andra också att det brinner till du förlorar. Det ska inte vara okej.

Nyligen blev det klart att landslagspolaren Nilla Fischer återvänder nästa sommar, men Asllani vill se mer. Själv har hon ett år kvar på kontraktet och räknar med att bli kvar så länge. Vad som händer sedan? Ingen som vet.

– Jag stänger inga dörrar. Känner jag för ett utlandsäventyr till vet jag att intresset finns. Men just nu är det bara fokus på LFC. 2019 är ett viktigt år med VM också.

Det var ett PSG hon lämnade för några år sedan och ett annat som hon möter nu.

– När jag spelade där var det nästan bara internationella stjärnor. Nu är det ett helt annat lag med många av dåtidens ungdomsspelare. Det är absolut inget "mission impossible". Vi måste våga spela och inte få någon skräck bara för att det är PSG. Namnet väger tyngre än materialet, skulle jag säga. De är inte alls omöjliga att slå.

Det blir en mycket roligare vinter om ni går vidare.

– Ja, jag vill leva hela vintern också, tack.