Brasiliens förbundskapten var i högform på presskonferensen dagen före landskampen mot Sverige på Friends arena. Pia Sundhage skulle kunna vara bitter över att svenskornas stora lyft kommit efter att hon lämnade över förbundskaptensrollen till Peter Gerhardsson 2017.

Hon möter det i stället med beundran.

– Jag blir lite varm i hjärtat när jag ser det. Det är VM-brons, det är OS-silver och det kan bli EM-guld. Det påminner mig lite om hur det var när jag hamnade i USA, att man har en vinnarkultur, säger Sundhage, som tog dubbla OS-guld och ett VM-silver med USA.

– De spelare och det ledarteam som har varit med efter 2017 har gjort ett fantastiskt jobb. Jag hoppas att de njuter av resan för det är på allra högsta internationella nivå. Sverige är rankat tvåa och man var i en OS-final där man skulle ha vunnit guld. Dessutom är man i mångas ögon favoriter till EM-guldet.

"Den gamla tanten"

Flera spelare från Sundhages tid är kvar i det svenska landslaget. Men att det är samma spelare betyder inte nödvändigtvis att det är samma spelare, säger 62-åringen.

– Jag är speciellt stolt över de här spelarna som sprang omkring 2013 och lite senare, att de har blivit världsspelare.

– Man kan ta (Stina) Blackstenius, som inte var så pigg på att göra intervjuer tidigare. Hon är en stjärna i dag, det är coolt att se. Eller (Fridolina) Rolfö, som var lite skadad. Hon bara drämmer in bollen och spelar i Barcelona. Och mitt i alltihop finns (Caroline) Seger, den gamla tanten som fortfarande spelar. Det är imponerande. Och att få ihop det, det går inte per automatik, så Peter har gjort ett fantastiskt jobb.

Publikrekord

Tisdagens landskamp på Friends arena fungerar som dubbelt genrep. Det är Sveriges sista match före EM i England, och Brasiliens sista inför Copa América nästa månad.

Den väntas också rekordpublik, då 34 000 biljetter hade sålts på måndagen. Det säger en hel del om det svenska landslagets dragningskraft, och om damfotbollens utveckling, säger Sundhage.

Hon jämför med när hon själv var med och tog Sveriges hittills enda mästerskapsguld, i EM i England 1984.

– Då hade det inte suttit en människa här, säger Sundhage och nickar mot de många journalisterna som samlats i presskonferenssalen.

– Det var svartvit tv, och det var väl inte hela matchen som sändes. Det var väl bara vi som visste att vi vann.

Avgjorde EM-finalen

Hela EM-finalen 1984 verkar inte finnas bandad för eftervärlden att se, och det verkar till och med oklart under vilka premisser den spelades. Sverige vann efter straffar – Sundhage sköt in det avgörande målet – men det råder till exempel delade meningar om huruvida straffläggningen föranleddes av en förlängning.

– Nej, säger Pia Sundhage.

– Och jag tror att vi spelade två gånger 40 minuter. Med "fyrans" boll.

En del minns hon i alla fall, och det är saker som känns bekanta inför årets EM.

– Jag tänkte inte ens att det skulle bli några straffar (i EM-finalen). För vi var så bra. Och om man översätter den känslan till det Peter gör i dag, så tror jag att det är ganska nära.

Pia Sundhage fyllde presskonferensen med långa, uttömmande svar om allt från den sydamerikanska fotbollens utveckling till hur hon inleder varje dag i Brasilien med träning och därefter själslig rekreation på stranden.

Men på frågan om det är dags för Sverige att ta ett nytt mästerskapsguld höll hon sig kort.

– Ja. Punkt.