Kanske kommer den där fotbollen hem till slut ändå. Efter tisdagens semifinalseger på ett kokande Bramall Lane i Sheffield är Englands ”lejoninnor” nu bara en match ifrån att fullborda det som det engelska herrlandslaget misslyckades med i fjol.
Och det på bekostnad av ett Sverige som drömt om guld i 38 år.
Efter EM-guldet 1984 – också det mästerskapet spelades i England – har olika upplagor av det svenska damlandslaget försökt och försökt och försökt. Och sedan Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten efter EM 2017 har man kommit allt närmare att lyckas.
Stark svensk start
Men om fjolårets OS-finalförlust efter straffar var snöplig och hjärtskärande, så handlade tisdagens nederlag snarare om en motståndare som var i slutändan var klart bättre när det gällde som mest – det vill säga framför mål.
För Sverige hade verkligen chansen att ta greppet om den här semifinalen.
Peter Gerhardsson överraskade många genom att starta med högerbacken Hanna Glas som vänsterback, och med Sofia Jakobsson, som inte spelat en minut i mästerskapet, till höger i anfallet.
Det blev en virvlande start. Med sin fanatiska publik i ryggen stormade England som väntat framåt från första sekund, men Sverige stod pall, den höga pressen fungerade. Och varje blågul bollerövring blev starten på en snabb omställning.
Redan efter 20 sekunder höll det på att ge svenskt 1–0.
Earps strålande
Just Jakobsson sprang sig fri i straffområdet, men Englands Mary Earps levererade en fin parad. Hon hade, tyvärr för svensk del, mer av den varan på lager.
Under matchens inledning markerade Kosovare Asllani revir i mittcirkeln genom flera starka bollvinster. I den nionde minuten slet hon åt sig bollen och serverade Stina Blackstenius i djupet. Men Arsenalanfallaren fick se Earps göra en ny fin räddning, ut till hörna.
På den gick Blackstenius vinnande ur striden med Earps, men nicken tog i ribban.
– Man måste göra mål på de lägena, framför allt mot så här bra motstånd, säger Gerhardsson.
Det skulle bli en sådan dag för Sveriges fotbollsdamer.
Och i den 34:e minuten började raset.
Det första inlägget, Lauren Hemps från vänster, passerade precis framför Ellen Whites fötter. Men det andra, Lucy Bronze från höger, gav 1–0 till hemmalaget. Bollen hamnade hos Beth Mead, som tog emot, vände runt och tryckte in ledningsmålet bakom Hedvig Lindahl.
Arenan exploderade i ett öronbedövande jubel.
Russos spik i kistan
Målet tog också udden av Sveriges vassaste vapen, omställningarna, eftersom England inte längre behövde satsa lika offensivt. Efter 45 minuter stod det därför 1–0, men ett par minuter efter paus var det dags igen.
Med ombytta roller skickade Beth Mead in en hörna mot det svenska straffområdet, och träffade pannan på Lucy Bronze. Bollen hittade nätmaskorna i det bortre hörnet och plötsligt var det 2–0.
Det fick fart på Peter Gerhardsson som kastade in både ordinarie lagkaptenen Caroline Seger – som missat de två senaste matcherna med en hälskada – och Johanna Rytting Kaneryd.
Det gav ingen omedelbar effekt, och i stället var Lauren Hemp en ribbträff ifrån att punktera matchen.
I den 65:e minuten var det nära en svensk reducering två gånger om efter en hörna. Men Stina Blackstenius har inte haft marginalerna med sig i mästerskapet – bland annat tre bortdömda mål – och på nytt stod Mary Earps för ett suveränt ingripande.
"The nail in the coffin" kom givetvis som ett brev på posten tre minuter senare.
Alessia Russo har varit den nederländska förbundskaptenen Sarina Wiegmans ess i rockärmen i andra halvlek turneringen igenom. Nu punkterade hon matchen med ett spontant genidrag.
Hedvig Lindahl gjorde en kanonräddning på Russos skott från nära håll, men Manchester United-anfallaren fick tag i returen och med ryggen mot mål överlistande hon Lindahl genom att klacka den mellan benen på den svenska målvakten.
VM nästa år
Tack och hej, Sverige, och som om inte det vore nog såg England till att också orsaka en tangerad blågul rekordförlust.
Ett svenskt damlandslag har som mest förlorat med fyra måls marginal.
I den 76:e minuten såg Fran Kirby till att det skedde igen.
Efter 0–4 är Sveriges EM över, det spelas inga bronsmatcher i Europamästerskap.
– Det är mycket känslor naturligtvis. Det känns inte bra, att förlora med 0–4. Fotbollen är så här ibland. Totalt sett inte är det inte mycket att säga om, säger Peter Gerhardsson.
Men redan nästa år kommer en ny chans att ta det där guldet, i VM i Australien och Nya Zeeland.
– På sätt och vis är det skönt att vi är klara för VM. Känner jag alla i ledarstaben och spelarna kommer man att vara revanschsugna. Vi kommer att göra många landskamper nu där vi kan testa och det kan vara bra, säger Gerhardsson till C More.