Efter att amerikanskan Kelley O'Hara hade slagit sin straff i den sjunde omgången i stolpen, blev Lina Hurtig den som fick ansvaret att försöka skjuta Sverige vidare.
En ovan sits för Arsenalanfallaren.
– Jag brukar inte ta straffar. Jag var väldigt nervös, säger Hurtig.
Det var inte heller så att hon stod först i kön för uppdraget. Men hon hade inte så mycket val.
– Ja, det var ju inte så många kvar. Och alla bangade.
"Fan, jag skäms"
Lustigt nog visste Hurtig inte ens vad som stod på spel. Hon var tvungen att höra med Sveriges målvakt Zecira Musovic.
– Hon frågade mig vad som kommer att hända om hon sätter den. Och jag kände bara att nej, jag kan ju inte gå in och psyka henne genom att säga att vi kommer att vinna. Så jag började hitta på allt annat än att vi kommer att vinna om hon sätter den, säger Musovic.
– Jag kände bara ”andas, sätt din straff så tar vi resten efteråt”.
Lina Hurtig vill först inte berätta vad hon och Musovic pratade om. Tills hon får reda på att landslagskollegan redan skvallrat.
– Har hon det? Fan, jag skäms. Jag hade inte koll på vad som skulle hända om vi gjorde mål, säger Hurtig.
Men hon gjorde vad hon skulle – om än precis.
USA:s målvakt Alyssa Naeher fick en hand på bollen men kunde inte stoppa den från att i en båge segla långsamt över mållinjen. Men det svenska firandet lät ändå vänta på sig.
Huvuddomaren Stéphanie Frappart var tvungen att kontakta kontrollrummet för att veta: Var hela bollen verkligen över linjen?
TT: Var det ditt livs längsta sekunder?
– Ja, det var nog det. Det var säkert inte så länge jag stod där. Men det var jobbigt.
– Det var hemskt.
"Då blev jag galen"
När Frappart väl försökte berätta att det var mål, att Sverige var vidare till fredagens kvartsfinal mot Japan, förstod Hurtig fortfarande inte.
– Första reaktionen var ändå ”yes, den går in”. Men sedan blev jag ändå ”shit, den kanske inte gick in ändå”. Och sedan står jag bara där och väntar och försöker få något svar från domaren, säger Hurtig.
– Jag fattade inte riktigt för hon började först göra något tecken så att jag trodde att den inte gick in. Men till slut sade hon ”det är mål”. Då blev jag galen.
Efteråt fick hon se "målfotot", och förstod då med hur liten marginal den passerat mållinjen.
– Den där bilden på bollen är helt sjuk.