På lördag spelar HM IS årets viktigaste match, kvalfinal borta mot Bodafors. Seger och laget går upp i division fem. Det är spänning och förväntan i luften. 17-årige Mustafa Mohammedi är taggad:
– Det ska bli jätteroligt att spela matchen. Jag hoppas att vi vinner, säger han när vi träffas i lägenheten i Mariannelund, ett stenkast från kyrkan.
Hans familj är samlad och lyssnar intresserat när vi pratar fotboll, inte minst hans pappa Khudadad. Han har själv varit fotbollstränare och älskar sporten. I soffan intill sitter mamma Mariam, systern Leila och så den livfulle krabaten och ögonstenen, ettårige Eljas.
Familjjen har funnit sig väl tillrätta, både i Mariannelund och Sverige. De kom hit från Afghanistan i den stora flyktingsströmmen 2015.
– Alla här är så snälla. Det är lugnt och skönt att bo här i Mariannelund, säger Khudadad.
Familjen vill inget hellre än att bo kvar.
Snart kanske de ändå tvingas återvända till Afghanistan.
– Det var som en chock när vi fick beskedet från Migrationsverket förra vintern att vi fick avslag och att vi inte skulle få vara kvar, säger Mustafa och tittar ner i golvet.
Han har svårt att hitta orden.
– Jag tänkte inte på något annat. Jag som hela tiden drömt om att bli en bra fotbollsspelare och att vi skulle bo här. Alla mina drömmar försvann när vi fick beskedet. Det är svårt att förstå varför vi fick avslag. De tyckte inte att vi hade tillräckliga skäl för att få stanna.
Fotbollen, som betytt så mycket och nästan varit hans allt, var plötsligt inte längre viktig.
– Min mamma och pappa säger hela tiden till mig och min syster att vi inte ska tänka så mycket på att vi kanske inte får vara kvar, utan koncentrera oss på skolan och fotbollen. Men det är svårt att inte göra det. Nästan helt omöjligt.
Om en dryg vecka, 5 november, avgörs deras "ärende" i domstolen i Malmö. Då får familjen veta om deras överklagan fått gehör eller inte.
Det är en jobbig och slitsam väntan på beskedet. Tankarna snurrar, åt alla håll.
Familjen kommer från storstaden Mazar- e Sharif i norra delarna av landet. De sökte sig bort från oroligheterna och flydde därifrån – och fann tryggheten i en annan del av världen.
Deras öde är tätt sammanflätat med andra familjer som bor i närheten i Mariannelund. Familjer som också lider och oroar sig i väntan på om de får permanent uppehållstillstånd eller inte.
När vi träffas har Mustafa precis kommit hem från skolan i Nässjö. Han går barn- och fritidsprogrammet i Nässjö – och stortrivs.
– Om jag inte lyckas som fotbollsspelare vill jag jobba med barn. Jag älskar barn, säger han och hela ansiktet skiner upp för en stund.
Under tiden serverar hans mamma Mariam te. Ett te med speciell smak, som är utsökt.
Hans pappa pratar gärna fotboll och det märks tydligt att han är stolt över sin sons talang för sporten. För det är det han är, en talang. Mustafa har förutsättningar att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Utöver träningar och matcher med A-laget och 02-laget i HM IS, så tränar han dessutom ett par pass på gymnasiet i Nässjö. Han har en bländade teknik, är snabb och läser spelet bra. Ibland är han vänsterback, ibland forward.
– Det är min första riktiga säsong i A-laget. Jag tycker att vi har spelat bra fotboll och det är många duktiga killar i laget, säger Mustafa och passar på att tacka för allt stöd han får inte minst från spelarna och ledarna.
Klubbens tränare och allt-i-allo, Roger Olofsson, är berörd av Mustafas och familjens situation:
– Det är självklart jättetufft och det är svårt att ta in. Jag försöker sätta mig in i deras situation, men det är omöjligt. Vi försöker hjälpa till så gott vi kan.
Han beskriver Mustafa som en mycket duktig fotbollsspelare, en spelare med stor utvecklingspotential.
– Det är också en trevlig kille som har höga krav på sig själv. Kanske att han är extra innesluten nu när han har så mycket att grubbla över.
Hur jobbigt det än är för honom och familjen, så är fotbollen mitt i allt en frizon för Mustafa. Här kan han för ett tag skingra tankarna och koppla bort oron för vad som eventuellt kommer att hända.
På lördag ska han tillsammans med sina lagkompisar försöka skjuta upp HM IS i division fem.
– Jag är taggad, säger Mustafa strax innan jag lämnar honom och familjen.
Det är bara seger som gäller mot Bodafors. Mycket står på spel. Men det är ingenting mot vad som står på spel om en dryg vecka. Då avgörs hela hans framtid.
