Det här är ett lag som aldrig ger upp. Så är det bara. Vimmerby reste sig på nio. Fel. De reste sig på nio och en halv.
De fick 3-2, tre poäng - och det absolut bästa sättet att ta sommarlov på. Nu kan bara blicken fästas mot tabelltoppen, nu kan kropp och huvud bara fyllas med positiv energi och fördjupad tro.
- Vi var värda det här. Jag är alltid stolt, men idag är jag extra stolt över grabbarna. Vi slutar aldrig tro.

Katastrofal start
Dagen började inte bra för Vimmerby IF. Fast i trafiken och baklängesmål efter två minuter. En frispark nådde Jens Gustavssons panna, 1-0.
Målet definierade dock inte spelet. Tvååker pumpade inte på, fick inte den energi som ett tidigt mål kan ge. Sakta bet sig VIF in, sakta fick VIF allt mer att säga till om.
Det var en öppen match, en rolig match. De gula hade emellanåt lite för bråttom i djupled - där Tvååker lärt sig läxan från förra veckan (dessutom en mycket mindre plan) - och hade med större tålamod tagit ett fastare grepp om matchen. Jobbet fanns där. Passningsspelet också.
Men det blev mest halvchanser. Ett farligt inspel från Magnus Eriksson, ett skott utifrån från Jimmy Svensson, ett ribbskott från Johan Carlsson från långt håll.
Med två minuter kvar av första halvlek kom 1-1. Emil Herge nådde högst på en hörna.