Det som kanske allra tydligast pekar mot att Seger inleder på bänken mot Italien på lördag är att hon fanns tillgänglig för intervjuer efter torsdagens träning.
I regel brukar 38-åringen, i egenskap av Sveriges lagkapten, träffa mediekåren först på den officiella presskonferensen dagen före match.
Huruvida hon är aktuell för mer än ännu ett kort inhopp – Seger byttes in i den 81:a minuten i premiären mot Sydafrika – vet hon inte ens själv.
– Jag vet bara att jag är mer redo och att det känns ännu bättre. Så det är också en känsla i sig. Mer kan jag inte göra, säger Seger.
På en presskonferens några dagar före premiären berättade en tårögd Seger om sin tuffa väg tillbaka från skada. Den meriterade mittfältsmotorn har fortfarande inte spelat en hel match sedan EM förra sommaren.
Nyttig frånvaro
Nu är mer av den vanliga Caroline Seger tillbaka; hon är avslappnad, har nära till skratt, man ser att hon njuter av att känna att varje dag är ett steg framåt, ett steg närmare att kunna starta.
– Det är egentligen tragiskt att fotbollen påverkar en så mycket. Men det är det jag brinner för och det som jag älskar att göra. Så då känns det också bättre nu eftersom att jag har kunnat träna på och får vara där ute, säger Seger.
– Det var en period som var otroligt tuff och när jag sedan kan spela fotboll och kan vara mig själv, när jag får vara där ute och får utlopp för det, så blir ju måendet därefter.
Samtidigt var den långa skadefrånvaron en nyttig lärdom. Den visade att fotbollen inte är allt i livet, även om det ofta känns så.
– Man fick leva utan press och stress och krav och så. Det har jag inte gjort på många år. Och det var inte så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Det är detta som jag vill göra för tillfället. Men den dagen jag bestämmer mig för att sluta så kommer jag att lösa det också, säger Seger.
Tidig gruppfinal
Sverige och Italien inledde VM i Australien och Nya Zeeland med var sin uddamålsseger och lördagens match i Wellington blir en tidig gruppfinal.
Det kan också bli Caroline Segers 237:e A-landskamp. I det som ska bli hennes femte och sista VM. Hon försöker njuta av varje sekund och insupa sitt sista världsmästerskap.
Men sådant har hon inte riktigt ro till.
– Jag njuter av att vara här och får påminna mig extra mycket om det som har varit, att jag är stolt över att jag har kommit hit och att jag får uppleva detta igen. Men jag kan inte lägga energi på det för då tror jag att jag är någon annanstans. Jag försöker vara här och nu. Nu är det match på lördag, och så ska vi vinna den. Sedan tar vi nästa, säger Seger.
– Och så fortsätter vi så tills vi är längst fram.
