Tunhamra omges av vacker natur och är en av traktens finaste platser att spela fotboll på.
Vi är framme vid topp 3 i vår ranking av traktens finaste fotbollsarenor. Valet var otroligt tufft, men till slut kom vi överens om att IFK Tunas hemmaplan Tunhamra hamnar på en ärofylld tredjeplats.
Just den här dagen möts vi av strålande sol bland ekarna och den fina naturen där planen ligger inbäddad. Ordet "gemytlig" kan användas och appliceras på en hel del arenor runt om i vår trakt. Men frågan är om inte det ordet passar bäst in när det kommer till just Tunas hemmaplan.
Och finns det någon bättre att ta hjälp av när det kommer till Tunhamra, än fotbollsoraklet Karl-Gustav Larsson?
"KG" tar med Sporten på en rundvandring. Vi börjar med att besöka klubbstugan och det dröjer inte länge innan han kastar oss tillbaka några år i tiden...
– Då ska vi se... Det var en match mot Vimmerby IF i slutet på 60-talet där det kom 1 500 personer till Tunhamra. Det är nog den högsta publiksiffran vi haft här. Jag vet inte hur alla fick plats, säger han och drar till med en anekdot.
– IFK Tunas supporterklubb bildades 1965. Men det blev ett jäkla liv, för medlemmarna skulle betala en krona för varje mål laget gjorde det året. Sen mötte vi ett lag och vann med 17–0, haha.
Karl-Gustav "KG" Larsson har varit med i och runt IFK Tuna länge. Här står han, till höger, med IFK-flaggan under sin tid i supporterklubben.
Vad är det då som gör Tunhamra så speciell? Är det naturen runt omkring, är det den tajta fotbollsplanen, eller är det "apberget" som går längs hela den närmsta långsidan? Svaret är ganska enkelt...det är hela paketet. En stor fördel med IFK Tunas hemmaplan är närheten till allt. Omklädningsrum, förvaringsutrymme, klubbstuga och allt annat ligger precis intill fotbollsplanen.
Vi måste så klart stanna till vid "apberget". Härifrån har man perfekt sikt över hela Tunhamra och det är inte så svårt att förstå varför många gillar att titta på fotboll just här.
– På många arenor kommer man inte upp någonting, men här ser man nästan perfekt, säger "KG" när vi står på läktarplats och blickar ut över planen.
Det klassiska "apberget" på Tunhamra.
Han fortsätter:
– Jag har bara hört positivt om Tunhamra. Även gästande lag som inte varit här förut tycker om den.
Den 17 juli 1949 invigdes Tunhamra och har stått kvar sedan dess. Förändringarna som gjorts har varit välbehövliga. Ett exempel är omklädningsrummen, som byggdes först på 70-talet. Hemmalagets omklädningsrum är givetvis målat i blått och vitt, med ett stort IFK Tuna-emblem hängandes i taket.
IFK Tuna-emblemet hänger i taket i hemmalagets omklädningsrum.
Man har även flyttat entrén en bit ner och bland annat gjort en slags "B-plan" bakom kortsidan längst bort.
Vad är nästa steg?
– Nästa steg att förbättra är väl läktartak och att renovera omklädningsrummen. Det är lite problematiskt för publiken när det börjar regna... Många väljer att inte åka hit alls då eftersom det inte finns någon läktare.
Vad tycker du är det bästa med Tunhamra?
– Det är allt runt omkring. Här nere trivs man ju... Förutom när man ska ner dit och hämta boll, det är rena djungeln, skrattar "KG" och pekar mot skogen bakom avbytarbåsen på långsidan.
Finns det några andra arenor i trakten som du tycker om lite extra?
– Nja, jag vet inte riktigt. Eller jo, Ekensved är alltid trevlig.
Men att Tunhamra är nummer ett i Karl-Gustav Larssons värld är det inget snack om. Han får söka sig utanför Sveriges gränser när vi pratar om andra spektakulära platser för fotboll.
– Jag var nere i Milano 1990, på San Siro. Det var en upplevelse, avslutar han.