Marcus Håkansson Kilvéus och Mikael Karlsson visar oss runt på arenan.
Vi håller ingen på halster. Strax utanför prispallen på vår lista hittar vi en klassisk arena i Hultsfreds kommun: Idrottsparken i Målilla. Valet var tufft. Vi kan avslöja att vi hade våra funderingar och diskussioner om inte den fina fotbollsplanen skulle komma något snäpp ännu högre upp.
Nåväl. I den brännande solen tar vi rygg på två starka Målilla GoIF-profiler: Marcus Håkansson Kilvéus och ordföranden Mikael Karlsson.
Redan vid första anblicken känns IP inbjudande. Entrén är charmig och direkt till höger hittar vi både tennisbana, som ska bli padelbana, boulebana och en dansbana. Allt inramat av grönskande björkar.
– Vi vill ha en levande idrottspark, med många aktiviteter. Och vi har alltid entrén öppen, säger Mikael och Marcus i mun på varandra.
Det märks tydligt att de är stolta över anläggningen. En bit bort ser vi hästar som går på bete i en angränsade granntomt med bondgård. Det är idylliskt och mysigt så det förslår. När vi vänder blicken mot planen igen, tornar läktaren upp sig. Givetvis i rödvita färgtoner, som nästan allt annat på Idrottsparken. Läktaren är kanske den mest läckra av alla i vårt område. Den är brant och ger verkligen avtryck på hela arenan.
– Det är en gemytlig och härlig läktare som är som i miniatyr av de stora arenornas läktare. Vad vi vet så har den varit med sedan anläggningen kom till, säger Mikael Karlsson.
Den klassiska läktaren. "Gemytlig och härlig", säger ordföranden Mikael Karlsson.
En intressant detalj är att det finns omklädningsrum under läktaren, men att de inte används frekvent längre. Det är något som varit uppe på tapeten att de vill förändra.
– Det är förbättringar som vi vill göra. Att fixa iordning omklädningsrummen och kanske ha ett större för A-laget. Vi har pratat om det tidigare, men det har legat på is ett tag, säger Mikael och får medhåll av Marcus.
Finns det något annat som ni skulle vilja göra?
– Det vore häftigt med elbelysning. Jag vet hur roligt det var att spela borta mot Gullringen när de använde sin elbelysning, säger Marcus Håkansson Kilvéus.
– Någon typ av café vore fantastiskt att ha här, så att det skulle kunna fungera som en mötesplats för alla, menar Mikael Karlsson.
Vad är det bästa med er anläggning?
– Omgivningarna och den fina naturen. Den är mysig och känns personlig. Läktaren är jättefin och så har vi "berget" där borta, säger Marcus och blickar bort mot ena kortsidan där just berget är placerat och som fungerar som en naturlig läktare.
Här är "Berget" på Målilla IP.
Vi har ännu inte nämnt själva fotbollsplanen. Det gör vi nu.
Kort och gott kan vi konstatera att den håller hög klass. Inte bara för ytorna, utan för gräskvaliteten och också de utmärkande näten i fotbollsmålen i rött och vitt.
– Jag tror inte att de lagt om gräsmattan en enda gång. När Idrottsparken kom till på 30-talet (1934) beställdes gräs från England som skulle vara av bra kvalitet. Och det håller bra fortfarande, säger Marcus Håkansson Kilvéus.
På frågan om andra fina fotbollsplaner i trakten så nämner de båda Tunhamra i Tuna, Lillesjö i Mörlunda och Gullemon i Gullringen.
Klubbstugan är vårt sista stopp. Den håller som allt annat bra klass. Här finns ett kök, den är rymlig, många sittplatser och interiören domineras av emblem och vimplar från klubbar som Målilla mött genom åren.
– Här har vi en från Crystal Palace, som är ett av några storlag som var här och träningsspelade mot förstärkta Målillalag förr i tiden, säger Mikael Karlsson.
Historiens vingslag är tydliga på mysiga Målilla IP.
Entrén till fotbollsplanen. Målilla GoIF:s logga syns tydligt.
Den fina naturen omger fotbollsplanen i Målilla.