Vimarvallen ligger fredad och ostörd på sin kulle. Tar man en blick över staden får man med det mesta: kyrkan, torget, det anskrämliga Stadshuset, kullerstensgatorna med småhusen som cirklar sig upp mot torget. På anslagstavlan står resultatet från matchen i lördags, 5-0, fortfarande kvar, som en påminnelse om Vimmerby IF:s nuvarande överlägsenhet i serien. Ännu obesegrade och fem raka segrar (med 20-3 i målskillnad) har gett Vimmerby en liknande position som den skröpliga lilla arenan: överst. I kväll går man eventuellt till semester med sex poängs försprång till tvåan.

Långsiktig satsning
Mitt i allt sitter Tommy Svensson-Pöder, den outbildade succétränaren. Vi kan tala om VIF:s långsiktiga satsning, hur Christer Eriksson och fotbollskommittén tagit något steg varje säsong, om att truppen aldrig varit bättre, om att laget är inne i en extraordinär form. Vi kommer ändå tillbaka till att VIF för knappt ett år sedan var ett sjunkande skepp i trean. Innan Svensson-Pöder kom in i bilden, vill säga. Efter fyra raka förluster säkrades kontraktet när Svensson-Pöder tog över matchansvaret borta mot Östria/Lambohov. Sedan dess har VIF förlorat en seriematch: en nonchalant serieavslutning mot Katrineholm.
- VIF:s organisation är enorm. För mig var det som att komma till ett julbord. "Crille" (Christer Eriksson, tränarkollega) och fotbollskommittén har gjort ett fantastiskt jobb under 4-5 år. Jag är bara en i mängden, säger Tommy samtidigt som han nästan får resa sig för att få tag i den höga, klibbiga luften.
Vad har du förändrat?
- Grundorganisationen är ju den samma, men vi står några meter högre upp och har blivit bättre offensivt. Vi fyller på med mer folk idag.