Rakt igenom gemytliga Gullemon ligger öde. Spelarna har semester, inga skolbarn försöker inkräkta den välpreparerade mattan, ingen radio står på. Sportchefen Patrik Wärnehall skriver på något papper, vaktmästaren skrålar något, en vattenspridare ljuder i bakgrunden. I övrigt råder stillhet. På onsdag träder Nicklas Johansson i sin tjänst som ny huvudtränare och en, vad som ser ut som, hopplös vandring mot nytt kontrakt får sina första, små, trippande steg.
- Lagkänslan finns inbyggd i väggarna här, spelare trivs och föreningen har en förmåga att fostra bra spelare, säger han om de första intrycken.

En poäng inspelad på Gullemon
Gullringen, en institution i lokalfotbollen, håller inte på något sätt att gå i graven, men kanske att institutionen gör det. Föreningen går mot tuffare tider, kanske de tuffaste i historien. Utan att gå händelserna i förväg: åker Gullringen ur i år är klubben på sin lägsta nivå sedan 1982.
Vi sätter oss på kansliets balkong, på gräset nedanför har representationslagen bara plockat en poäng under våren. Det var damlagets 1-1-match mot Krokstorp för någon vecka sedan, en poäng som borde varit tre.
Scenariot känns igen i herrfotbollen. Gullringen har inte på något sätt varit bra, men har både fått svag utdelning för bra spel och blivit hårt straffat för svagt spel. Enkel bottenlagslogik.
- Det finns ett stort hjärta i det här laget, och finns det, finns alla möjligheter, säger Nicklas.