"De där gångerna jag borde ha sagt ifrån, men inte gjorde det. Som när vår förbundskapten inte behandlade alla lika, och var elak mot enskilda spelare. Jag skäms över att jag inte gjorde något".
Redan i prologen av "Jag sa inte ens hälften", skriven tillsammans med Expressen-journalisten Anna Friberg, står det klart att Pia Sundhage, i sin tränarroll, inte står så högt i kurs hos Nilla Fischer.
En av svensk fotbolls mest framgångsrika karriärer tog slut i fjol. Numera varvar Nilla Fischer polisstudier i Växjö, en vecka per månad, med att skrota runt på sin gård i Linghem norr om Linköping. Klädd i lila huvtröja och med kortklippt, blåfärgat hår ser hon tillbaka på sitt fotbollsliv med stolthet, men också med visst vemod.
Petad kapten
Hon som alltid har stått upp för viktiga samhällsfrågor och som sällan backat från obekväma diskussioner med fotbollspampar, ångrar att hon inte gjorde mer.
TT: I boken får man intrycket av att det här är din stora ånger i karriären, att du inte sade ifrån.
– Ja, det är det. Och just också hur det ser ut med hierarkin i ett lag. Ibland har du mer mandat att säga ifrån, mer självförtroende till att göra det. Men tyvärr gjorde jag inte det. Och det ångrar jag absolut.
Som nybliven OS-guldmedaljör med USA tog en hyllad Pia Sundhage över som svensk förbundskapten 2012. Men "världens hetaste tränare" levde inte upp till sitt rykte, om man får tro Fischer.
TT: Du beskriver hur Sundhage hade en rabiat ledarstil, att hon lyfte vissa spelare och tryckte ner andra. Kan du utveckla det?
– Det fanns en period där det var x antal stjärnor som skulle lysa, och de andra skulle se till att vi lyste, säger Fischer.
– I svenska landslaget är det ju inte så vi funkar. Vi är ett lag där alla ska betyda lika mycket, tycker jag.
Petades som kapten
Redan på den första landslagssamlingen med Sundhage, i oktober 2012, får hon känna av att det är en ny sheriff i stan. Fischer, som tidigare varit assisterande lagkapten bakom Caroline Seger, får utan någon förvarning veta att hon är petad från uppdraget.
"Sedan kommer det plötsligt, från ingenstans: 'The times they are a-changin’, från och med nu är det Lotta (Schelin) och Seger som är lagkaptener'", beskrivs skeendet i boken.
Men Fischer, Sveriges tredje mesta landslagsspelare genom tiderna, var ändå en av lagets stjärnor – inte minst efter att Sundhage, mycket lyckosamt, skolade om den tidigare mittfältaren till mittback.
Därför var hon enligt egen utsago trots allt en av Sundhages "favoriter". Andra hade det inte lika lätt.
– Det var spelare som blev förminskade, som enligt mig fick tydlig information att de inte var prioriterade. Jag hade inte tyckt att det var så himla enkelt att prestera om jag inte hade varit en av favoriterna, säger Fischer.
Tog OS-silver
I boken ifrågasätts också Sundhages taktiska kunnande. Trots meriter som dubbla OS-guld med USA tycks den enda strategin vara en ohämmad offensiv, utan direkta riktlinjer, skriver Fischer. Enda undantaget kommer under OS i Rio de Janeiro 2016, då Sverige inleder så svagt att Sundhage plötsligt ändrar taktik. Den nya, ultradefensiva modellen fungerar så bra att Sverige tar OS-silver.
TT: Pia Sundhage ledde er ändå till ett OS-silver. Något måste hon ha gjort rätt?
– Ja, ja, absolut. Och det var mycket hennes passion, energi och driv för fotbollen. Hon älskar fotboll över allt annat och det märks. Det ger också spelare energi och passion på det sättet. Men det är inte den mest taktiska tränaren som jag har haft. Det var mycket ”full fart framåt” och energi och kämpa och bara köra. Och det funkade ju under OS och EM (2013, Sverige tog brons).
Det finns de som upplevde tiden under den tidigare förbundskaptenen annorlunda. I samband med EM 2017, Sundhages sista mästerskap med Sverige, var det flera spelare som uttryckte hur mycket hon har betytt för svensk fotboll.
Även Asllani kritisk
Men Fischer är inte heller först med att ha ett horn i sidan till Sundhage.
När Kosovare Asllani petades i en VM-kvalmatch mot Polen 2014, menade mittfältsstjärnan att det var personligt och sade att hon kanske hade fått spela om hon "hade hetat något annat och skrattat och dansat".
Nilla Fischer känner igen Sundhages ledarstil:
– Det finns såklart alltid en ram som man måste hålla sig inom, annars får man ingen organisation i det. Men inne i det måste du få vara den du är och så var inte min upplevelse av det ledarskapet, att det var ”känn dig trygg i den du är”. Alla skulle vara på ungefär ett likadant sätt.
TT: Vilket sätt?
– Det handlade mycket om att vara extrovert och pratig och glad. Vissa var inte på det sättet som hon ville.
"Nilla Fischers sanning"
Pia Sundhage säger till Dagens Nyheter att hon inte läst boken, men inte heller känner igen sig i vad som beskrivs i boken.
– Den generella kommentaren är att jag inte har några kommentarer. Det andra är att det här är Nilla Fischers sanning. Har hon upplevt det så är det ju så, säger Sundhage till DN.
– Men jag vet inte vad jag ska säga. Det är hennes sätt att se på saker och ting. Jag förstår att hon skriver att hon inte sade någonting för jag uppfattade varken laget eller Nilla Fischer specifikt på det sättet som du beskriver att hon skriver om i boken.
