Trion tar därmed samma väg som en viss Kosovare Asllani gjorde en gång i tiden. Spelarna hade sökt fotbollsgymnasium i såväl Jönköping, Kalmar som Linköping. De kom in på alla tre, men till slut föll valet på Linköping.

– Jag fick bäst intryck i Linköping. De har en väl fungerade verksamhet och visade verkligen att de ville ha oss. Sedan var det en fördel att det är ganska nära hem, säger Tyra Andersson.

Jonna Eriksson fick också ett bra intryck av klubben och skolan.

– Linköping satsar verkligen på damfotbollen och skolan verkar riktigt bra också. Det ska bli kul, säger hon.

Agnes Karlsson ser en trygghet i att komma till en ny stad och ett nytt lag tillsammans med två lagkamrater.

– Så är det absolut. Det är skönt att ha varandra. Sedan har de både F17 och F19-lag i Linköping och det ser jag som ett stort plus att man också får chansen att spela med och mot jämnåriga, säger hon.

Både Jonna Eriksson och Agnes Karlsson var uttagna på landslagsläger och fick göra debut i Vimmerbys A-lag förra säsongen. I år har de haft det lite motigt och varit drabbade av en del skador och sjukdomar.

– Jag har varit sjuk ett par gånger under våren och missat en del matcher och träningar, men nu känns det bättre, säger Jonna Eriksson.

– För min del har det varit problem med en ljumske som gjort att jag inte har kunnat spela så kontinuerligt. Jag har rehabtränat och nu känns det så pass bra att jag kan spela igen, säger Agnes Karlsson.

Tyra Andersson har fått ett riktigt genombrott i år och etablerat sig i Vimmerbys A-lag. Det har blivit nio mål på elva matcher för hennes del.

– Det har varit en väldigt rolig säsong och jag känner att jag har gjort stora framsteg. Jag har haft ett bra samarbete med Nathalie Johansson och Frida Pöder och provat på att spela både forward och yttermittfältare, säger Tyra Andersson som missade Vimmerbys senaste match på grund av sjukdom.

– Jag är lite krasslig än, men hoppas att jag hinner bli frisk så att jag kan vara med och spela Gothia Cup med LFC:s F17-lag framöver.

Vimmerby IF tappar därmed tre stora talanger, men Håkan Ericsson i klubben känner mest stolthet över att VIF fostrat så lovande spelare.

– Visst blir det avbräck att tappa så många duktiga spelare på en gång, men det är mest kul att tjejerna får chansen att ta nästa steg. Sedan är de alltid välkomna hem i framtiden.