När slutsignalen ljöd i Piteå på söndagen visste inte Rosengårds spelare vad 3–2-segern innebar. Ett dygn senare har SM-guldet sjunkit in, firats och satt sig i både huvud och kropp hos Olivia Schough och Emma Berglund.
Guldfesten gick från Piteå till Stockholm och fortsatte ner till Malmö. Men Schough och Berglund tvingades lämna lagkamraterna redan på Arlanda, där de försökte få sig lite sömn innan det på måndagsmorgonen var dags att flyga till Irland med landslaget.
– Det blev inte många timmar. Jag och Emma bara låg på rummet på Arlanda och njöt. Det gick inte att somna. Det var bara glädje och vi skrattade så mycket. Det var helt fantastiskt, säger Olivia Schough.
– Det var skön stämning på bussen från Piteå, fram till att vi skildes åt. Energin var på topp och vi försökte bara njuta av stunden. De andra, som jag har förstått det, festade hemåt och hade en bra kväll hemma i Malmö, säger Emma Berglund.
Klev av träningen
Måndagens landslagsträning vid Carton House, en exklusiv herrgård drygt två mil utanför Dublin, blev därför inte av det intensivare slaget för de båda Rosengårdsspelarna. VM-kvalmatchen mot Irland är inte förrän på torsdag, som tur är.
– I dag är det återhämtning, i morgon är jag hundra procent. Så till torsdag kommer jag ha väldigt mycket energi från det jag har varit med om det senaste dygnet, säger Schough.
Emma Berglund klev dessutom av träningen tidigt efter att ha åkt på en smäll, men det ska inte vara någon större fara.
– Jag har lite småskavanker och fick en smäll mot ett knä, men det var bara en försiktighetsåtgärd. Det är ingenting som är skadat, det är bara ett stort blåmärke på knäet, säger Berglund.
Första SM-guldet
För henne var det femte SM-guldet i karriären. Schough hade, sin rutin till trots, aldrig tidigare nått hela vägen. Därför var bristen på energi under måndagen lätt att acceptera.
– Jag mår som en drottning. Jag är väldigt trött, men jag mår fantastiskt, säger Schough.
– Jag har alltid drömt om att få uppleva det. Det var chocktillstånd direkt efter slutsignalen. När vi väl samlades i omklädningsrummet och den där riktiga glädjen kom fram, då fick jag verkligen det här ”wow, nu har det hänt”.
