Seniorer, juniorer och tränare i allsvenskan och superettan lever i en konkurrensutsatt miljö och verkar alla gånger inte må så bra. Enligt en kartläggning av Karolinska institutet – gjord på uppdrag av intresseorganisationen Svensk elitfotboll (Sef) – har 27 procent av tränarna milda depressionssymptom och för seniorspelare är siffran 18 procent.

Den största gruppen i undersökningen är juniorspelare (P16, P17 och P19) och där har 23 procent av de som svarat på undersökningen symptom på mild depression.

– Det är en hög siffra. Sedan får vi tänka på att det är symptom på mild depression. Det betyder inte att de har psykiatriska besvär, säger Tobias Elgán, forskare vid Karolinska institutet.

I riskzon

Någon tidigare jämförbar studie finns inte, enligt Elgán. Syftet med projektet är att utveckla och implementera förebyggande insatser.

– Det är därför vi har fokuserat på den nedre gränsen, det vill säga symptom på mild depression, för att kunna fånga upp de som är i riskzon, säger Tobias Elgán.

Sef tar nu fram en gemensam policy, som även ska innehålla en åtgärdsplan för hur klubbarna kan agera vid upptäckt av psykisk ohälsa. Samtidigt är de 32 elitklubbarna på herrsidan ingen homogen grupp. Exempelvis lilla Utsikten i superettan har inte samma förutsättningar som Malmö FF, som är Sveriges rikaste fotbollsförening.

– Det är klart att man hajar till och att det inte är bra, säger Per Ågren, sportchef och värdegrundsansvarig för MFF:s ungdomssida, om att nästan var fjärde elitjunior i Sverige visar på depressionssymtom.

– Men vi lever ju i en elitverksamhet där det finns inslag av en press som gör att det inte är helt otänkbart att det finns psykisk ohälsa i en sådan miljö, fortsätter han.

I den aktuella kartläggningen genomfördes även djupintervjuer med några spelare.

"Man är i så många roller. Dels så är man skolelev, och så är man en fotbollsspelare. Och sen utöver det är man ju en person på fritiden. Så det är svårt att pussla ihop det", sade en av juniorspelarna.

Ågren säger att MFF arbetar brett för att fånga upp ungdomar som kan må dåligt. Inför denna säsong förändrades exempelvis föreningens individuella utvecklingsplaner.

– Nu har våra heltidsanställda tränare på pojksidan ner till 13 års ålder utvecklingssamtal var tredje till sjätte vecka med våra individer. Grunden i de frågorna och ingången till de mötena är välbefinnande. Vi ligger närmare våra spelare nu och kan naturligtvis fånga upp till exempel mental ohälsa.

En sportmentor

Med några få undantag går samtliga MFF-spelare från 13 år och uppåt i fotbollsklasser på Malmö idrottsgrundskola eller Malmö idrottsgymnasium. Att spela fotboll på skoltid gör det enklare för ungdomar att kombinera skolgång med sitt idrottande, tror Ågren. MFF har sedan sju år tillbaka även en anställd sportmentor, som fungerar som en länk mellan högstadieskolan och föreningen.

– Han är i skolan och träffar både lärare och elever. Han träffar kuratorer och numera även en psykolog som är anställd på skolan. Han har en tät dialog med dem och där fångar de också upp saker av sådan här natur. Han har enskilda samtal med spelarna som kanske handlar om karriärplanering, men också om självkänsla och självförtroende, säger Per Ågren.

MFF har även idrottspsykologen Sverker Fryklund knuten till föreningen, men han jobbar inte förebyggande med ungdomsspelarna.

– Inte i preventivt syfte, men när någonting händer. Förra veckan gick en ungdomsledare bort och Sverker har varit inblandad i att prata med det laget. Vi hade en minnesstund där han var med för att prata med barnen.

"Fotboll är allt för mig. Jag har spelat fotboll sedan jag var fyra. Det har alltid varit jag. Det har alltid varit min identitet. Om du tänker på mig tänker man alltid på fotbollskillen", sade en av de intervjuade juniorerna i kartläggningen.

Delikat fråga

Det är dock få juniorer som faktiskt tar sig igenom nålsögat och blir elitspelare på seniornivå.

TT: Hur problematiserar MFF detta med ungdomarna?

– Det är en delikat fråga. Vi vill ju att drömmen som driver och motiverar dem måste få leva och vi måste försöka göra möjligheten så stor som möjligt för så många som möjligt. Samtidigt är det inget vi smyger med, vi är rätt öppna med det, speciellt på föräldramöten, säger Per Ågren.