Det finns stunder då de värdeladdade orden saknar krut. Som fantastiskt, makalöst, otroligt. De väller ur munnen på 25-åringen.
Men den här gången, i den här stunden, när inget i hans fotbollskarriär varit i närheten av det han nyss upplevt, blir de fadda, otillräckliga.
Gång på gång får Anders Svensson dra historien om hur han frågade Henrik Larsson om han fick ta frisparken.
Det fick han.
Om hur han tänkte.
Det var att få bollen över muren, med skruv åt hörnet, så långt bort från Cavallero som möjligt.

Orden täcker inte känslorna
Men inga ord täcker vad han känner, vad svenska folket måste ha känt en morgon då svensk fotboll skakade av sig åtta år av tillkortakommanden och besvikelser.
Det finns bara en bild, en sekvens, som kan tala, etsa sig fast i minnet hos den 25-årige göteborgaren som tidigt fick västgötamål efter flytten till Borås i unga skolåren - och hos alla andra som satt framför tv:n 700 mil från Miyagi Stadium.
Det hade gått 59 minuter.
Argentina, detta mäktiga, underbara Argentina, med världsstjärnor på varje plats, hade spelat en fotboll som fått upp knapparna, men inte klarat att dra skjortan av tappra svenskar. De som sprang, som slet, som offrade allt och vägrade ge något åt en överlägsen motståndare.

Fälldes av Almeyda
Mitt uppe i denna latinamerikanska briljans fick Svensson bollen på mittplanen, satte fart framåt, men innan han kom till det skottläge han sökte, krokades han av Matias Almeyda.
Svensson och Henrik Larsson klev fram till bollen, överlade och tog ett beslut.
- Får jag? frågade Anders.
- Ta den du, svarade ’’Henke’’.
Och så tog han sats, drog till och på någon sekund for bollen över den argentinska muren, drog sig som han tänkt åt vänstra stolpen. Cavallero låg sträckt i luften, han i panik utsträckta högerhand snuddade bollen, men det fanns inget han kunde göra.
- Där ser man att det man gör på träningarna kan ge resultat. Jag hade fått lite självförtroende av en frispark tidigare (smet utanför) och var sugen på att ta den, säger Anders.
- Det är inte ofta man får så bra träff på liggande boll.
Anders Svensson vrålade ut sin glädje och den hade inte gått över timmarna efter matchen.
- Jag blev tokglad. Det bara vällde ur mig.

Kände för Argentina
Tio minuter efter målet som förde Sverige till åttondelsfinalen mot Senegal i Oita på söndag, lämnade Anders över till Mattias Jonson.
- Jag var segare i benen än vanligt idag. Vi fick springa enormt mycket och då var det bättre att sätta in en spelare som kunde jobba hårdare än jag, säger Anders.
Bara en så hygglig kille som denne pratglade mittfältare kan känna för en förkrossad förlorare.
Argentina utslaget.
Av Sverige.
Tvärtemot alla tips - och en häpen fotbollsvärld får lära sig vilken Svensson som är vem i Sverige och sluta rabbla namn som Batistuta, Veron, Aimar och Claudio Lopez.
- Man måste förstå hur de känner det, säger Anders medan slaka argentinare vandrar förbi grindarna i den inhägnade mixade zonen.
- Det är ett otroligt skickligt lag, det bästa jag någonsin mött med fantastiska spelare. Det är så svårt att tänka sig att vi ska spela mot Senegal. Det är så mycket som krockar i skallen just nu.
- Ingen räknade med att vi skulle gå vidare - och så går vi och vinner gruppen. Det är en sån härlig moral i det här laget, många spelare som är i form och ingen vill att det ska ta slut.