Villarreal EL-mästare efter sanslöst straffdrama

Villarreals första stora fotbollstrofé är ett faktum. Och detta efter en sällan skådad straffläggning där alla spelare på planen gjorde mål – utom en. Manchester Uniteds målvakt David de Gea blev syndabock när han tvingades slå en straff, och missade.

Geronimo Rulli räddar den avgörande straffsparken i Europa League-finalen.

Geronimo Rulli räddar den avgörande straffsparken i Europa League-finalen.

Foto: Adam Warzawa/AP/TT

Fotboll2021-05-27 00:03

Om bollinnehav var allt i fotboll hade det inte varit något snack. Då hade Manchester United vunnit Europa League-finalen i stor stil.

Men Ole Gunnar Solskjærs mannar fick surt känna på att spelmässig dominans inte nödvändigtvis är ett vattentätt segerrecept.

United attackerade, United spelade runt, runt motståndarnas straffområde men United kom inte till många särskilt farliga målchanser.

Och när 1–0 kom i den 29:e minuten var det i stället Villarreal som gjorde det efter en fast situation.

Tangerat klubbrekord

Målet kom oväntat, målskytten var den förväntade. Daniel Parejo placerade en perfekt frispark bakom Manchester Uniteds backlinje, där Victor Nilsson Lindelöf var steget efter och inte ens med en tröjdragning kunde stoppa Gerard Moreno från att styra in ledningsmålet.

Det var den 29-årige spanjorens 30:e mål i Villarrealtröjan den här säsongen, hans sjunde i årets Europa League och hans 82:a någonsin i den gula tröjan. Därmed tangerade han också Giuseppe Rossis klubbrekord.

Matchbilden förändrades inte nämnvärt. Manchester United fortsatte att dominera bollinnehavet, men ett allt mer självsäkert Villarreal släppte knappt till något.

Tre raka titlar

Tränaren Unai Emery vet hur man ställer upp en stark defensiv, och han vet sannerligen hur man vinner Europa League-finaler. Det här var hans femte final på åtta år efter att ha tagit tre raka titlar med Sevilla 2014–2016 och slutat tvåa med Arsenal för två år sedan.

Men inte ens Emerys försvar kunde till slut stå emot Uniteds press, som tog ut sin rätt i den 55:e minuten.

En Unitedhörna rensades undan, men inte bättre än att den hamnade hos Luke Shaw som drog iväg ett skott. Bollen fastnade i spelarhögen framför mål, Scott McTominay fick sedan en tå på den och plötsligt låg den framför fötterna på Edinson Cavani som enkelt kunde rulla in sitt tionde mål på de elva senaste matcherna.

Unai Emery svarade genom att omedelbart byta ut en anfallare, Carlos Bacca, och sätta in en mittfältare, Francis Coquelin. Det gjorde inte direkt saken lättare för Manchester United som fick finna sig i en mer tillknäppt batalj.

De nära 10 000 åskådarna på arenan i polska Gdansk började snart ana att det barkade åt förlängning, och så blev också fallet.

30 förlängningsminuter gav inga fler mål, 1–1 stod sig och Europa League-finalen fick avgöras på straffar.

Sanslös straffläggning

Straffläggningen blev högklassig och liknande ingenting man sett tidigare på den här nivån.

Den ena elvameterssparken var säkrare än den andra och efter att alla utespelare slagit var sin straff, och gjort mål, var det dags för målvakterna att lägga upp bollen.

Villarreals Gerónimo Rulli satte sin, det 21:a raka målet i straffläggningen. Men David de Gea kunde inte förvalta det påtvingade läget, och Rulli räddade för att ge titeln till det spanska laget.

För Villarreal var det inte bara en meriterande finalseger. "El submarino amarillo" (den gula ubåten) har verkligen inte haft någon vinnarstämpel på sig och fram till den här säsongen hade man nått semifinal i Champions League en gång, semifinal i Europa League tre gånger och slutat tvåa i spanska ligan en gång. Men någon stor trofé hade laget aldrig lyckats lägga vantarna på.

Det krävdes turneringens främste tränare för att få till det. För efter onsdagens finalseger har Unai Emery samlat ihop fyra Europa League-segrar – fler än någon annan tränare i historien.

Fakta: Tio senaste Europa League-mästarna

2021: Villarreal

2020: Sevilla

2019: Chelsea

2018: Atlético Madrid

2017: Manchester United

2016: Sevilla

2015: Sevilla

2014: Sevilla

2013: Chelsea

2012: Atlético Madrid

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!