Den nuvarande generationen spelare i det svenska damlandslaget i fotboll har mästerskapsmedaljer i form av VM-brons och OS-silver. Men man saknar den ädlaste valören, något som endast är två segrar bort efter 1–0-vinsten mot Belgien i EM-kvartsfinalen.
Ett steg för att nå hela vägen har varit att implementera en vinnarmentalitet i laget där det ska ställas krav på varandra – även på träning.
– Det är en homogen gemenskap utan att det blir för snällt. Det finns en “edge” i laget. Är man inte tillräckligt bra säger man det ganska snabbt och konkret och så går man vidare. Det är en öppen kultur men en jäkla gemenskap, säger Magdalena Eriksson.
TT: Är det vad man kallar för en vinnarkultur?
– Jag tror det. Jag tror att det har utvecklats till det över åren. Vinnarkultur är ingenting man bara skapar utan det kommer av erfarenheter. Vi har så många nu som är vana vid att vinna i sina klubblag och har tagit med det in i landslaget och med tiden har vi skapat det tror jag, säger hon.
"Inte alltid glada miner"
Krav på varandra är en sak. Men det kan också förekomma en del ilska på träningsplanen.
Något som är positivt, enligt flera av spelarna.
– Jag gillar ju det. Framför allt blir man mest arg på sig själv när man missar. Det tror jag är det viktigaste, att se på en spelare att hon ser sitt misstag och vill göra det bättre, då behöver man nästan inte säga någonting. Men vi ryter ifrån och det har nog många tagit med sig från olika kulturer och miljöer där det är lite tuffare. Men det är inget personligt utan på planen vill vi varandras bästa, säger Eriksson.
– Det är klart att det märks att det inte alltid är glada miner. Alla vill vinna, vilket är jättepositivt, det är så vi vill ha det, säger Fridolina Rolfö.
TT: Risk för bråk?
– Nej, bråk skulle jag inte säga. Men absolut heta diskussioner, det förekommer ju. Men jag tror att vi har en ganska bra grupp och skulle det vara något som inte faller sig så bra blir det alltid diskussion efter träningen, säger Rolfö.
"Vattna som en blomma"
När Peter Gerhardsson tog över landslaget 2017 valde förbundskaptenen att anställa den fotbollspsykologiske rådgivaren Rasmus Liljeblad.
Han har lyfts fram av spelarna som en viktig del i att det är högt i tak gentemot varandra.
– Vi har en stark grund i relationsbyggandet och relationsvårdandet tack vare arbetet som Rasmus har fört in, säger Hedvig Lindahl.
Hon fortsätter:
– Om man skriker till och kräver något på plan, det är något vi faktiskt pratat om att vi kanske vill vara till och med lite mer krävande av varandra, för att lyckas få ut lite mer när det verkligen gäller. Men det är en fin balans, för det kan lätt slå över till att någon känner sig obekväm i den miljön. Så man måste vattna det som en blomma, den miljön, säger hon.