Prick klockan 15.23 lokal tid skar hennes skidor mållinjen i snöyran i Genting.
Sandra Näslund hade gjort det hon kom till OS för att göra – och det överlägsen alla andra. Hon var snabbast i kvalet, vann åttondelsfinalen, kvartsfinalen och finalen.
En uppvisning i hur man tar ett OS-guld i skicross, fullt i klass med Nils van der Poels framfart nyligen på skridskoovalen nere i Peking.
Båda kom till OS tyngda av förväntningar som OS-truppens främsta guldfavoriter, båda var trygga i sig själva och säkra på sin kapacitet, båda hade nyttig erfarenhet av att lämna ett olympiskt spel utan att få ut vad de ville.
Båda visade sig vara orubbliga i sin övertygelse att när tiden var mogen var de också vinnare.
Kan glömma 2018
När Sandra Näslund får guldmedaljen hängd om halsen på Zhangjiakous medaljtorg, som Kramfors, Sveriges och hela världens bästa skicrossåkare, kan hon en gång för alla lägga den 23 februari 2018 och vad som hände då bakom sig.
Kung Carl XVI Gustaf var där i backen i Bokwang, delar av det högsta ledargarnityret i Sveriges olympiska kommitté hade pälsat på sig för att möta den sydkoreanska kylan och fira en svensk framgång.
I den mixade zonen trängdes utsända svenska medierepresentanter för att rapportera hem om Näslunds guld.
Länge gick allt som det var tänkt. Näslund jobbade sig fram till finalen. Där gick allt fel och minuten efter att hon kastat sig ut i sitt livs viktigaste lopp kom hon sist, utanför prispallen. Besvikelsen var bottenlös när trion Kelsey Serwa (guld), Brittany Phelan och Fanny Smith firade medaljerna.
Tröstades av kungen
Nälsund hulkade, kunde inte sluta gråta. Kungen kom fram och tröstade, allt var ett enda stort elände. Men när hon samlat sig påpekade hon också, lite trotsigt:
– Jag är fortfarande ung och har många år kvar.
Fyra år senare är promenaden i den mixade zonen en parad, inte ett gatlopp. Nu hänger hon kvar, då ville hon bara bort. Nu berättar hon om glädjen och lyckan, då ville hon helst inte prata.
Och hon erkänner att Pyeongchang 2018 fanns i tankarna, som något som störde och gnagde.
– Det är klart att den fjärdeplatsen ligger kvar där i bakhuvudet, så är det ju. Man är väldigt besviken där och då, men man går också vidare. Jag åker väldigt snabbt, det har jag med mig, jag vet att jag är en av de bästa i världen just nu, sedan är det superkul att få ut det i dag också.
Vunnit allt
Tid som går ger distans. Misslyckandet i Bokwang fick i stället bli en drivkraft.
– Även om det där och då kändes som världens undergång, så är det inte hela världen. Det har jag ändå haft med mig in till det här också. Det är klart att man gärna vill ha en OS-medalj, men det definierar ju inte hela ens karriär ändå.
Det gör den nu. Näslund har vunnit allt som går att vinna: OS, VM och världscupen.
Och skicrossens drottning behöver inte tröst av kungen.
