Vid sidan av mästerskapen är Diamond League friidrottens flaggskepp.
När tävlingsserien på torsdagen gjorde tillfälligt besök i Karlstad var det utan stora gester – i alla fall till det yttre.
På plats fanns två stavhoppare, Angelica Bengtsson och Piotr Lisek, Polen, samt deras tränare.
I övrigt: 17 åskådare med ordentligt inbördes avstånd på en ståplatsläktare invid ansatsbanan (de stod och satt tätare ihop innan tv-produktionen inleddes), ungefär lika många funktionärer, ett fåtal medierepresentanter och en handfull övriga gäster.
Allt samlat på lite mer än ett fotbollsstraffområde i östra delen av ett annars öde Tingvalla IP.
Det var inte som på Letzigrundstadion ett vanligt år.
– Nej, det var det inte, säger Angelica Bengtsson och skrattar.
– Men det går att hoppa högt i Karlstad också, lägger hon till.
Inte den här kvällen.
"Som träning"
Bengtsson gav sig själv godkänt för ett halvt hopp, det sista på 4,56 meter, men stannade på 4,46.
– Frustrerande, men jag är tacksam för att jag fick tävla här. Det har varit lurigt. Jag satsade allt mot OS och sen försvann det bara. Man investerar väldigt mycket tid för att kanske kunna lyckas på tävling. När man inte ens får möjlighet till det blir hela livet konstigt, säger hon.
Tävlingen arrangerades på sju platser, med 30 deltagare fördelade på åtta grenar. I teknikgrenarna gjorde deltagarna sina försök i tur och ordning medan löpningarna startades från Zürich, varvid en elektronisk impuls resulterade i ett simultant startskott på övriga arenor.
Bengtssons motståndare Sandi Morris, USA, och Ekaterini Stefanidi, Grekland, attackerade båda ribban i USA, i Bradenton, Florida, respektive Walnut, Kalifornien.
Stefanidi rev ut sig på ingångshöjden och Morris vann tävlingen på 4,66.
– När man tittade på monitorn kom nervositeten. Men så tittade man upp och då kändes det som träning, säger 27-åringen.
Varmare i Florida
– Det verkade inte som om hon behövde ta på sig mellan hoppen, säger Bengtsson, som följde sina konkurrenter på en monitor.
Hon såg rätt. Det var 32 grader varmt i Florida.
I ett betydligt kyligare Karlstad var det svårt att hitta tävlingskänslan.
Bakom kulisserna var aktiviteten större.
IF Götas klubbchef Johan Engberg ansvarade för tävlingen på plats på Tingvalla IP, men styrdes i mångt och mycket från Schweiz.
Inför tävlingen skickades allt från enhetlig funktionärsutstyrsel, inklusive munskydd för dem som skulle synas i tv, sponsormaterial och handklappor till detaljerade riktlinjer ut över världen.
– Typiskt schweiziskt. Det ska vara ordning och reda på allt. Det är en hel del regler. Man får följa det viktigaste, säger Engberg, som liksom sina kollegor möjligen hade fuskat med strykningen av t-tröjan.
"Jäkligt annorlunda"
Arrangörsinsatsen gav inga större belopp på bankkontot.
– Jag har inte förhandlat klart än men vi borde i alla fall få ersättning för timmarna vi har lagt ned, säger Engberg.
Ändå njöt han.
– Det är första gången vi gör något liknande. Jäkligt annorlunda, säger Engberg.
Helt själv på den norra läktaren satt en man i keps och blå huvtröja och följde ”galan”.
– Det är bra att vi kan hålla tävlandet i gång i en utmanande tid. Det är viktigt för de aktiva, för deras motivation. De är hjärtat i vår idrott, säger Svenska friidrottsförbundets ordförande Johan Storåkers.