I Tokyo-OS blev det bara ett lopp för Kalle Berglund. Den då 25-årige svensken var aldrig nära en semifinal då han slutade näst sist i sitt kvalheat på 1 500 meter.
Sedan dess har han inte tävlat.
Anledningen: psykisk ohälsa.
I podcasten Sporthuset berättade han i fjol om hur prestationsångesten inför sommarspelen höll på att förgöra honom, att han kunde vakna mitt i natten med tryck över bröstet, svårigheter att andas och illamående.
Vid Stockholms Diamond League -gala på stadion stod Berglund återigen på löparbanan.
3.39,92 räckte till en sjundeplats.
– Jag gjorde mitt bästa, så jag är nöjd. Jag hade inga större förväntningar, säger han.
"Inte tränat något"
TT: Vad klev du in med för tankar?
– Ingenting egentligen. Jag har inte tränat något, jag har ingen ordentlig träningsbakgrund.
TT: När började du träna igen?
– Egentligen i mitten av april. I februari och mars sprang jag kanske tre, fyra mil i veckan. Nu har jag sprungit tio. De senaste tre månaderna har jag kanske tränat 60 procent av vad jag brukar.
– Jag brukar springa 16, 17 mil i veckan. När jag tävlade var det 15 mil i veckan. Jag har tränat mycket mindre än vad jag brukar. Det handlar mer om att komma i väg och ha det kul.
TT: Har du kul?
– Jag har alltid tyckt att träna är kul. Det är därför jag fortsätter. Hade jag inte tyckt att träna var kul, då hade jag lagt av för länge sedan, säger han.
– Jag kommer alltid att ha lite hatkärlek till att tävla. Men man måste kunna hantera det man är rädd för. Är man rädd för spindlar så är det bara att gå fram och titta på spindeln: "den är inte så farlig, den biter mig inte".
Ingen ångest
26-åringen säger att det var speciellt att vara tillbaka på Stockholms stadion och att han fick "flashback" från i fjol då han mådde som sämst.
– Jag kom till Östermalms IP en timme innan start och bara joggade där. Jag ville bara ta det lugnt.
– För oss svenskar är det här den största tävlingen och det hade kanske varit lättare att börja på en mindre tävling i Belgien. Men samtidigt är jag inte jättesugen på att resa – speciellt med tanke på hur det är på Arlanda.
Med tanke på hur Kalle Berglund mådde efter OS var varken tiden eller placeringen av vikt.
Allt handlade bara om att vara bekväm i situationen.
Och det var han.
– Jag är nöjd med det viktigaste. Det var kul att vara här. Jag hade inga större problem med känslor eller ångest. Det var det viktigaste. För att springa snabbt igen behöver jag träna i ett halvår, och det kommer inte att bli i sommar.