Kajsa Bergqvist stod och satte ord på Finnkampssegern i Helsingfors när Daniel Ståhl och Simon Pettersson kom smygande.
Diskusstjärnorna lyfte snabbt upp förbundskaptenen och började den långa, långa vandringen till andra kortsidan av Olympiastadion, där vattengraven var placerad.
En och två provsvingar – på tredje kastade de ner Bergqvist i vattnet.
– Man hann bygga upp en del adrenalin, så man kände inte så mycket. Det var under vandringen tillbaka som man började frysa, säger förbundskaptenen.
"Alla gick in och bara körde"
Efter ett snabbt ombyte till torra kläder tog hon plats på en blå soffa i arenans inre. Där försökte hon bena ut varför Sverige för fjärde året i rad knep en dubbelseger mot Finland.
Hon började med Grete Alhbergs seger i slägga men sedan visade sig summeringen bli alldeles för svår.
– Grete drog i väg den där projektilen och vi hade sex centimeter på vår sida, säger hon.
– Det är det där man ska ha. Det går bara rakt igenom hela dagen. Trippeln på 5 000 på damsidan, att Henrik Larsson vinner dubbelt, 100 och 200, att Jakob Samuelsson (spjut) tryckte sig in där… Det är så mycket att det är svårt att summera.
– När vi förlorade poäng var det någon enstaka mot kalkylen, det var ingen som gick för att bara ta en etta utan alla bara gick in och körde. Det var härligt att se.
Kalkylen visade annat
Den i friidrottssammanhang omtalade papperskalkylen visade att Finnkampen skulle bli tuffare än på länge.
”Papperslandskampen”, som bygger på säsongsbästa, gav också tydliga indikationer på att Finnkampen skulle få ett trendbrott.
Finlands damer stod som segrare — vilket i så fall skulle få stopp på Sveriges dominans och hindra en fjärde raka dubbelseger.
Men som i allt annat är det svårt att förutse vad som ska hända.
Så även för Finnkampens avgörande.
Sverige, som ledde efter första dagen med 25 poäng i herrkampen och fyra på damsidan, höll undan på herrsidan samtidigt som damerna drygade ut ledningen.
Till slut blev det 227,5–204,5 till herrarna och 225,5–205,5 till damerna.
Vilket gjorde att Kajsa Bergqvist – som i fjol var under tidigare förbundskaptenen Karin Torneklint och nu hade hela ansvaret på sina axlar – till slut kunde pusta ut.
– Det här var riktigt skönt, säger hon.
– Om det hade gått lite emot oss i stället för det där medgångsflytet så fanns det en möjlighet att vi skulle förlora dubbelt. Det hade känts otroligt tungt, dels för laget, dels för att jag är förbundskapten själv.
TT: Hur firas en Finnkampsseger?
– Arrangören har en bankett på hotellet och så ska vi ha en lagsamling.
TT: Vad gör ni på lagsamlingen?
– Då ska vi hurra och fira att vi plockade hem det här.