Svenskamerikanen vann OS-finalen i stavhopp på höjden 6,02 meter och gjorde sedan tre misslyckade försök på världsrekordhöjden 6,19.

– Jag är en glad man, jag kan inte klaga på så mycket just nu, säger Duplantis och fortsätter:

– Jag har drömt om det här ögonblicket så länge jag har kunnat formulera tankar. Bokstavligen. Från sekunden jag började med stavhopp, från sekunden jag blev förälskad i den här sporten, har jag haft stora drömmar. Drömmar om världsrekord och OS-guld.

Amerikanen Christopher Nilsen tog silver på 5,97 och den olympiske mästaren från Rio de Janeiro för fem år sedan, brasilianen Thiago Braz da Silva, tog brons på 5,87.

– Jag är på någon sorts moln just nu, högt där uppe, säger "Mondo" men berättar samtidigt att han känt mycket press.

– Jag har verkligen njutit av den här upplevelsen, men samtidigt är jag ganska glad att det är över. Jag är glad att jag gjorde det. Jag är bara lättad, det känns som att jag kan andas ut nu.

Han berättar att träningslägret inför OS i Fukuoka var tufft och att han haft svårt att sova.

– Det var en ganska överväldigande känsla. Jag har hoppat på stora tävlingar, men aldrig något som det här. Jag var den stora favoriten, så allt låg på mig. Det var tufft ibland.

Men trots pressen vann han, och försökte på nytt världsrekord, något han nästan klarade.

– Jag kommer inte ihåg så mycket, men jag såg ribban och tänkte "Japp, där är världsrekordet", jag trodde verkligen att jag hade klarat det, berättar han.

– Jag hade kunnat klarat det i dag. Men jag vann för fasen OS.