EM-guld till Duplantis: "Som autopilot"

Armand Duplantis är Europamästare för andra gången i rad. 22-åringen försvarade sitt EM-guld och slog sitt eget mästerskapsrekord. –När jag är i formen som jag är i nu känns det bara som autopilot, säger han.

Sveriges Armand Duplantis tog ett nytt EM-guld i stavhopp.

Sveriges Armand Duplantis tog ett nytt EM-guld i stavhopp.

Foto: Jessica Gow/TT

Friidrott2022-08-20 22:10

Inte ens regn och rusk verkar kunna stoppa Armand Duplantis. På ett kylslaget Olympiastadion i München bärgade han sitt femte raka mästerskapsguld och försvarade titeln som Europamästare.

– Jag ska inte ta den här säsongen för givet. Det har varit en underbar säsong och jag har gjort nästan allt jag ville göra, säger Europamästaren.

Dessutom slog han sitt eget mästerskapsrekord när han klarade 6,06.

Duplantis kom till München som storfavorit. Efter att ha satt världsrekord i de två senaste mästerskapsfinalerna han deltagit i var det få som trodde att någon skulle ha en chans mot svensk-amerikanen från Lafayette.

Trots att vädret, 15 grader och regn, inte var optimalt för höga höjder visade Duplantis att det inte var något hot mot hans seger.

– Det kan vara lite komplicerat att tävla i regn, men det slutade och blev okej.

Rättade misstaget

Likt parhästen och barndomsidolen Renaud Lavillenie stod Duplantis över den första höjden 5,50 för att göra entré i tävlingen 15 centimeter högre. I kvalet blev det en rivning på samma höjd, något Duplantis själv menade berodde på en för mjuk stav.

Det misstaget gjorde han inte om. Ett högt sus hördes på Olympiastadion när reprisbilderna visade det stora avståndet mellan "Mondo" och ribban när han enkelt klarade 5,65.

– Det kändes bra. Jag visste att jag var i bra form och vad jag kunde göra. När jag är i formen som jag är i nu känns det bara som autopilot.

Efter att ha stått över 5,75 blev Duplantis den enda att klara 5,85 i första försöket och grunden till guldet var därmed lagd. Den enda som klarade höjden utöver Duplantis var tyske hemmahoppet Bo Kanda Lita Baehre.

Mästerskapsrekord

Men när ribban åkte upp ytterligare fem centimeter blev det för högt för tysken. Men då Duplantis klarat i första var det bara för Lita Baehre att spara sina två sista försök till nästa höjd – 5,95.

– Det är kul att tävla. Det var kul att han stod över till 5,95, sen körde vi stavhopp, säger Duplantis.

Att han är så överlägsen gör att stavhoppspubliken går miste om klassiska dueller, något Duplantis förstår kan vara lite tråkigt.

– Jag förstår det. Men det är inte en grej som jag kan kontrollera. Jag ska bara försöka hoppa så högt jag kan, sedan vad mina konkurrenter gör det kan jag inte kontrollera.

Och där var det ingen tvekan om vem som skulle åka hem med guldet. Duplantis klarade enkelt i första medan Lita Baehre rev sina två chanser.

Därmed försvarar Duplantis sitt guld från EM i Berlin för fyra år sedan.

Men han var inte färdig där, efter segern begärde han upp ribban på nya mästerskapsrekordet 6,06 och klarade utan problem. Något världsrekordförsök blev det däremot inte utan Duplantis stannade på 6,06.

– Jag har haft det tufft med kallt väder tidigare så jag är glad att jag kunde hoppa över sex meter och ta mästerskapsrekordet. Det var bra efter situationen.

Trea blev norrmannen Pål Haugen Lillefosse som hade minst antal rivningar av de som stannat på 5,75.

Fakta: Svenska guld i friidrotts-EM

2022 München: Armand Duplantis, stavhopp.

2018 Berlin: Armand Duplantis, stavhopp.

2014 Zürich: Meraf Bahta, 5 000 m.

2012 Helsingfors: Moa Hjelmer 400 m.

2006 Göteborg: Christian Olsson, tresteg, Susanna Kallur, 100 m häck, Carolina Klüft, sjukamp.

2002 München: Christian Olsson, tresteg, Kajsa Bergqvist, höjd, Carolina Klüft, sjukamp.

1982 Aten: Ann-Louise Skoglund 400 m häck.

1962 Belgrad: Owe Jonsson, 200 m.

1958 Stockholm: Richard Dahl, höjd.

1954 Bern: Bengt Nilsson, höjd.

1950 Bryssel: Ragnar Lundberg, stav.

1946 Oslo: Rune Gustafsson, 800 m, Lennart Strand, 1 500 m, Håkan Lidman, 110 m häck, Anton Bolinder, höjd, Allan Lindberg, stav, Olle Laessker, längd, Bo Ericsson, slägga, Lennart Atterwall, spjut, stafett herrar 4x100m.

1938 Paris/Wien: Lars Larsson, 3 000 m hinder, Kurt Lundqvist, höjd, Olle Bexell, tiokamp.

1934 Turin: Harald Anderson, diskus.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!