Tre hopp på Nemzeti Atlétikai Központ klarade Armand Duplantis av utan några problem.

Men det var när han tog sig över sex meter som baksidan han fick en känning i vid Diamond League-tävlingen Monaco gjorde sig påmind.

Om han lyssnade?

Icke.

Säkrade guldet på 6,10

– Jag visste att jag kunde hoppa högre och vinna, och jag bara bad om att det inte skulle bli värre, säger han.

– Det känns helt okej just nu, det blev ingenting riktigt. Men det började bli lite tajtare i samma baksida.

23-åringen tog sig sedan över 6,10, säkrade VM-guldet och skickade upp ribban på världsrekordhöjden 6,23.

Då ropade pappa Greg, tillika tränare, från läktaren att han borde stanna, sluta hoppa och inte riskera att känningen i låret skulle bli något allvarligare.

Men inte heller då valde Duplantis att lyssna.

Han var redo för att hoppa – och det gjorde han.

Svensken fick med sig publiken, som stående klappade i takten Duplantis startade, och även om han var nära att ta sig över vid två tillfällen så slutade det med att han rev höjden tre gånger.

– Jag tror min pappa inte ville att jag skulle försöka, men för mig var det svårt att sluta. Det är VM och jag ville slå världsrekord igen, säger han.

– Vi får se hur det känns i morgon (på söndagen).

"Bästa finalen"

Finalen i Budapest blev något utöver det vanliga. Fem hoppare tog sig över 5,90 och i slutändan var det två som gjorde upp om guldet: Duplantis och Ernest John Obiena, Filippinerna.

Duplantis klarade 6,10 – Obiena gjorde det inte trots två försök och stannade på 6,00.

– Det var en riktig tävling, kan man säga. Det var inget skämt och alla var där för att hoppa högt och tävla hårt. För mig, jag behövde ta fram mitt allra bästa och jag är glad att jag lyckades med det, säger han.

– Det känns som att det måste ha varit den bästa finalen genom tiderna. Två över sex meter och två till som klarade 5,95 i första försöket.

Ernest John Obiena tog silver och Kurtis Marschall, Australien, samt Christopher Nilsen, USA, delade på bronset.