Khaddi Sagnia möter upp efter ett av försäsongens många träningspass i Friidrottens hus i Göteborg.

Efter flera månaders förberedelser är det på söndag, vid en gala i Düsseldorf, äntligen dags att tävla i längdhopp igen.

I samma gala tävlar även längdkollegan Tilde Johansson samt stavhoppsstjärnan Armand Duplantis.

Redan för två veckor var Khaddi Sagnia dock med i en mindre tävling i Göteborg – och satte ett prydligt personligt rekord på 60 meter.

Med sina 7,26 är hon nu dessutom delad trea genom tiderna i Sverige.

– Det var helt sjukt. Jag gick till tävlingen helt ovetandes om att jag skulle springa så fort. Jag hade inte sprungit så fort veckorna innan och hade inte kört med startblock, säger hon.

– Det krävs mycket träning och teknik för startblocken, så det var jag nervös för. Men det var kul att dra ner på ”perset”.

Precis som i alla andra idrotter blev fjolårets friidrottssäsong fylld av ovisshet och inställda tävlingar. Men det blev ändå några tävlingar och bra resultat dessutom, konstaterar Khaddi Sagnia.

Svenskan var med sina 6,92 världstrea bakom tyskan Malaika Mihambo (7,03) och belarusiskan Nastassia Mirontjyk-Ivanova (6,94).

– Det var ändå bra tryck där uppe, det var en bra längdsäsong trots allt, säger hon.

– Det som gör mig väldigt glad är att jag höll så pass bra nivå under hela säsongen. Annars kanske det går lite upp och ner beroende på hur man tränar, men nu kunde jag hålla nivån hela säsongen.

Jobbiga centimeter

En titt på statistiken visar att hon även på längdsidan är Sverigetrea genom tiderna. Men det ska det bli ändring på i år, om hon själv får bestämma.

Khaddi Sagnia gör ingen hemlighet av att hon sneglar på drömgränsen sju meter – en centimeter över Erika Johanssons svenska rekord.

– Ja, om inte den där sjumetersgränsen hade funnits hade jag kanske inte gått och tränat så här hårt, säger hon.

– Men det är ju de längderna som krävs för att komma upp på världsnivå. Fast jag måste också tänka på allting runt omkring. Det är inte bara att ställa sig på ansatsbanan och hoppa sju meter.

TT: 2018 hoppade du 6,92 inomhus och i fjol klarade du samma sak utomhus. Hur nära sju meter känns det egentligen?

– Egentligen är det rätt sjukt. Ju högre upp man kommer, desto jobbigare blir det att ta en till centimeter. Det är mycket arbete kring de där centimeterna.

– Jag måste ha tålamod med det. Men jag har det ju i mig.

Hoppas på OS

Målet för inomhussäsongen är EM i polska Torun den 5—7 mars, där det eventuellt också blir start på 60 meter.

På lite längre sikt sneglar Khaddi Sagnia – liksom många andra idrottare – också mot OS i Tokyo.

Om det blir av den här gången.

– Förra säsongen gick min motivation ärligt talat ner när EM, OS – allting ställdes in. Om man inte kan tävla, vad är det då vi tränar för?

– Men sedan hade vi ju ändå tur och fick en del tävlingar. Tokyo får vi väl se om det blir av. Men jag får ta det som det kommer.