Sagnia kom till EM med det tredje bästa resultatet i fältet i år. Men 28-åringen hade inga större förhoppningar på en framskjuten placering när längdhoppsfinalen avgjordes på torsdagskvällen, och är positiv till sjätteplatsen.

– I dag var det kul. Jag såg fram emot det och det kändes bra för första gången sedan jag kom hem från VM. Det var en glädje i hoppningen, säger hon efteråt.

VM hade tagit det mesta av motivationen, där missade hon pallen med två centimeter. Hon förklarar att det inte är så lätt att ladda till två mästerskap med en månads mellanrum.

– Det är inte – som många tror – att det bara är att gå och lägga sig, och så blir det bra. Nej, det är det absolut inte, det är fysisk och psykisk trötthet som jag inte kan förklara. Vi är inga robotar.

Hon gick därför in i regnet på olympiastadion i München med målsättningen att njuta av atmosfären.

Kanske var det lite för mycket fokus på atmosfären i början – det första hoppet blev nämligen övertramp.

– Första hoppet tycker jag var bäst, där fick jag med mig all fart in på plankan och det är så jag ska ha det.

Sagnia samlade sig och tog sig in i tävlingen mer och mer för varje hopp. Det längsta blev det femte, 6,61, och räckte till en sjätteplats.

– Nu när jag inte har så mycket kraft kvar, då blir det inte så bra. Men helt okej, en sjätteplats med 6,61 – det är inget resultat som jag vill avsluta en tävling med men efter allt jag gått igenom så är det helt okej, jag är inte nöjd men (det är) ändå helt okej.