Sagnia är talangen som vid 26 års ålder äntligen fick utdelning.
– Jag har haft så många motgångar i mitt liv, men inte gett upp, nu är det bara att jobba vidare på det här. Det här är motivation, säger hon.
Svenskan har rest sig efter två korsbandsskador och var i storform inför mästerskapet med världens näst längsta hopp på 6,82.
I finalens tredje omgång slog hon till med 6,75 och säkrade bronset.
– Det här är betyder att så länge du fortsätter jaga dina drömmar och inte ger upp oavsett vad någon säger så kommer du uppnå det du vill uppnå. Det här är ett stort steg mot mitt stora mål. Jag är superglad.
Firar med godis
TT: Vad är ditt stora mål?
– Det är självklart att skriva in sig i historieböckerna, absolut, säger hon.
TT: Hur firar du det här?
– För det första ska jag äta godis för säsongen är över, åh vad skönt. Jag ska bara leva ha kul och ta in det här. Det är stort för mig. Jag har väntat så länge på medalj och nu kom den äntligen, säger hon.
– Det här ger mig krafter att jobba vidare.
"Ska inte klaga"
Sagnia beskriver hoppningen som "ojämn" och säger att hon önskat ett längre hopp.
– Det var jag inte alls glad över. Jag hade kunnat leverera mycket bättre, men jag ska inte klaga för jag drar härifrån med en medalj. Jag hade absolut hoppats på att hoppa längre, men man får ta det steg för steg. Om det här steget betyder medalj får det vara så, säger hon.
Guldstriden avgjordes efter en rysare i sista omgången. Maryna Bech-Romantjuk, Ukraina, låg på silverplats inför sitt sista hopp, men klämde där i med 6,92.
Det gjorde att hon passerade tyskan Malaika Mihambo med fyra centimeter.
Sagnias brons är den tredje svenska medaljen hittills i EM.