Sedan Doha i oktober har svenskamerikanen Duplantis tagit över på stavhoppsscenen. Han satte världsrekord under inomhussäsongen (6,18 meter) och är även världsetta utomhus i sommar som den ende som hoppat sex meter – på Diamond League-galan i Monaco för en dryg vecka sedan.

Kendricks har nyligen fått möjlighet att komma till Europa och tävla och har som bäst hoppat 5,81. Duplantis tror dock att det blir en tät kamp på Stockholms stadion.

– Det ska bli så kul att möta honom igen, det var så länge sedan. Och han är en sån tävlingsmänniska så vad han gjort tidigare spelar ingen roll. Jag vet att hur bra jag än gör det så kommer han att komma upp i samma nivå. Vi kommer att pusha varandra hela vägen, säger Duplantis.

Hur högt de når spelar ingen roll för Duplantis.

– Höjden är inte huvudfokus. Jag har inte mött de här killarna på ett tag så jag vill gå ut och vara sist kvar, att vinna, det är huvudmålet, menar 20-åringen.

Norrmän har stavarna

Kendricks säger att han brukar hoppa högre ju mer han tävlar.

– Och ska jag möta Mondo på hans hemmabana måste jag komma med mitt allra bästa. Men om det blir högre än 5,81 får vi se. Det handlar om tävlingen, inte om höjden. Är det fel vind kan det ändå bli en bra tävling, vi kan göra den till det, säger Kendricks

– Mondo är i förarsätet, för han har hoppat sex meter. Jag är den som jagar.

Amerikanens första förhoppning för tävlingen är att hans stavar kommer på plats. Han skulle ha tävlat i Monaco, men stavarna – de som Franska friidrottsförbundet lagrat åt honom i Paris sedan innesäsongen – hann inte fram i tid till Monaco.

– Det är vännerna från Norge som ska komma med stavarna. Till nästa säsong ska jag se till att ha stavar på alla tävlingsplatser i Europa, säger Kendricks.

Favoritarena

Armand Duplantis ser inte bara fram emot duellen mot Kendricks. Han ser också fram emot att få tävla på sin favoritarena.

– Stockholms stadion är min favoritarena i hela världen. Det kan vara lite trixiga vindar, men arenan är så vacker. Och man får den där speciella känslan, man kan känna historien där. Jag ar alltid gillat väldigt mycket att tävla där, får en varm känsla när man kommer ut där, säger han.

Bronsmedaljören på VM, polacken Piotr Lisek, skulle också ha kommit till Stockholm, men har åkt på en sträckning i baksidan i låret.