På fredag startar friidrottstävlingarna i OS och då finns det stora förhoppningar på en träningsgrupp från Växjö.
Där, i den småländska staden, finns en av den svenska friidrottens så kallade prestationscentrum, med inriktning på kastgrenarna.
Det är där som islänningen Vésteinn Hafsteinsson, själv tidigare diskuskastare, samlat sin framgångsrika träningsgrupp.
Daniel Ståhl har varit den stora stjärnan gruppen de senaste åren. Men världsettan har börjat få lite konkurrens även internt.
Diskuskollegan Simon Pettersson har gjort stora framsteg och trea i världen hittills i år. Samtidigt har även träningskompisen Fanny Roos tagit ett kliv in i världstoppen i kula.
Roos förbättrade i mitten av juni sitt eget svenska rekord till 19,34 meter – vilket gör henne till världsnia inför OS.
– Det är väldigt inspirerande att vara i träningsgruppen. Det är väldigt hög nivå på alla, jag trivs verkligen superbra, säger hon.
Stöttar varandra
En del i framgången är att de aktiva inspireras av varandra, tror Vésteinn Hafsteinsson.
Men en oumbärlig del är också personkemin, både mellan tränare och adept och inom träningsgruppen.
– Jag säger inget annat än att det är positivt att ha en träningsgrupp. Men sedan måste gruppen också fungera. De måste fungera individuellt med mig men också fungera tillsammans, säger Hafsteinsson.
– Vi tillbringar så otroligt mycket tid tillsammans, minst tre och en halv till fyra timmar om dagen, ibland fem. Då måste vi trivas tillsammans.
Det sociala är också en bit som Daniel Ståhl lyfter fram.
– Det är inte bara seriositet, utan vi har kul vid sidan av träningen. Vi hänger med varandra, spelar tv-spel, eller går ut och fikar eller käkar, säger han.
– Vi stöttar varandra hela tiden. Det är viktigt med team building, inte bara i lagidrotter.
Utöver de tre svenskarna ingår norrmännen Sven Martin Skagestad (diskus) och Marcus Thomsen (kula) i träningsgruppen. De kvalificerade sig dock inte till OS i Tokyo.
Simon Pettersson pekar ut kontinuiteten i träningen som en av Vésteinn Hafsteinssons stora styrkor som tränare.
– Det är det som det handlar om, att få in alla pass. Har jag problem med ett knä exempelvis kan man träna runt det i stället för lägga sig på soffan och vänta på att det ska bli bra, säger Pettersson.
– Att pussla ihop allting, det är han extremt duktig på. Att lägga upp träningen och få de här formtopparna när vi ska få dem. Det känns väldigt skönt att ha det i ryggen, att gör man bara det som står kommer det förr eller senare.
"Måste kunna skrika"
Vésteinn Hafsteinsson å sin sida är inte sen att hylla adepterna för deras framgångar. Men minst lika snabb med kritik om de inte presterar enligt hans förväntningar.
Daniel Ståhl fick i fjol, via en SVT-intervju, exempelvis höra att han kastat ”som en kratta”.
– Jag är ganska ödmjuk och snäll som person och vill bara väl. Men jag vet också vad som krävs och är tydlig med det, säger Hafsteinsson.
– Elitidrott är ingen lek som man gör på fritiden. Om du väljer att gå den här vägen är jag väldigt tydlig med vad som krävs. Det betyder inte att jag är tuff, utan jag är bara ärlig.
TT: Blir det konflikter ibland?
– Javisst. Det finns ingen anledning att klappa folk på axeln om de har haft ett dåligt pass, utan då måste man skärpa sig.
– Där är jag också väldigt tydlig. Vi måste kunna skrika på varandra och bli ovänner emellanåt. Men vi måste kunna lösa det och även kunna jubla tillsammans.