Thobias Montler är först ut, redan klockan 8.12 svenskt tid, i kampen om blågula medaljer.
En tidig final är inte vad längdhopparen föredrar men han är ändå inne på att tiden kan vara ett plus i duellen mot stjärnan och stabile greken Miltiadis Tentoglou.
Gillar inte tidiga tävlingar
– För min del är det helt okej. Jag tränar alltid morgonen eller förmiddagen hemma, inte vid den här tiden men hyfsat tidigt. Den största konkurrenten här gör inte det, han tycker inte om att tävla på tidigt, säger 27-åringen.
Förhoppningen är att tidpunkten ska resultera i valören han saknar. Vid sina samtliga fyra silver har han blivit slagen av samma person: Tentoglou.
— Jag är rädd att någon kommer att kalla mig silverpojken, då det bara är silver jag har.
– Men jag ska plocka guldet någon gång, förhoppningsvis på söndagen.
Drygt nio timmar senare är dags för nästa svensk i final: Khaddi Sagnia.
För 28-åringen har tiden i Istanbul mest handlat om att kurera sin förkylning.
– Det har varit kaos. Jag har aldrig känt mig så här sjuk på jättelänge, på flera, flera år. Jag kan inte ens förstå det, säger hon.
I kvalet började hon med att snyta näsan och landade sedan första hoppet på 6,53 meter.
Andra resulterade i ett övertramp.
Och då började Sagnia undra vad som pågick.
– Jag tänkte: gud, vad dålig jag är, säger hon.
– Jag låg väl sexa då och det var några tjejer bakom mig. Då backade jag och bara körde på, och så fick vi se. Det var skönt att det gick bra.
Med 6,74 meter tog hon sig över kvalgränsens 6,65 och säkrade därmed en plats i söndagens final.
Sedan var det tillbaka till hotellet i utkanten av den turkiska storstaden för att fortsätta med planen hon hade inför kvalet: bada varmt, dricka te och äta medicin.
Någon fara för finalen ska det dock inte vara.
"Känner mig stark"
Som siste finalsvensk kliver 800-meterslöparen Andreas Kramer ut på den grå löparbanan, klockan 18.22.
Och han gör det med hyfsat mycket kraft, energi i kroppen.
– Jag känner mig stark. Taktiken vi har haft fram var att gå vidare men att slösa så lite kraft som möjligt. Nu lyckades jag med det, de andra fick slita och störa mer än jag. Det känns väldigt skönt, säger han.
Tack vare en stark forcering i slutet knep han tredjeplatsen i semifinalheatet, 1.47,11.
– Jag var ganska säker på att tiden skulle räcka som fyra också men jag vill sträcka fram axeln, då topp tre var helt säkert, säger Kramer.