Rickard Thuresson visade vägen med två mål i finalen för Vimmerby mot IFK Tuna.
I slutet av samma intervju säger han med ett leende...
– Det brukar heta att jag borde vara slut nu, men nej. Inte riktigt än, haha.
Den megarutinerade anfallaren var avgörande för VIF i jakten på en ny KM-triumf.
Då pratar vi inte bara om de avgörande målen, i semifinalen och finalen, utan i spelet i stort. Årets skyttekung (sex fullträffar) var inte bara bäst när det kommer till målskytte i KM, han var lika duktig i rollen som passningsspelare, bollmottagare – och i det defensiva hemjobbet.
– Jo, ja. Det var också viktigt och det var några gånger som jag bröt några farliga lägen för Gullringen i semifinalen.
Den blev en rysare av bästa snitt. Efter 0–0 i ordinarie tid, gick den till sudden death där naturligtvis 2000-talet klart främste målgörare klev fram med ett distinkt avslut som inte ens turneringens bäste målvakt, Petter Gustafsson, kunde rädda.
Glädjen i VIF-lägret var totalt direkt efter målet. Gullringen var ju så nära att vinna, där bland annat Belmin Hrustic räddade en straff av Gustavo Borges.
– Det var en skön känsla att sätta dit den och alla i laget blev väldigt glada, säger Thuresson och spricker upp i ett leende.
Och återigen, bilden säger det mesta om just känsloläget då.
I gruppspelet såg däremot inte VIF ut som en vinnare. Man blandade och gav och inledde ganska trögt. Efter bara fyra poäng på de fyra första matcherna var det till och med ett tag osäkert om det skulle bli en plats topp-fyra och semifinal. I det läget lade Vimmerby i en högre växel, hittade en bättre rörlighet och flera spelare växte in i turneringen.
Det gällde inte riktigt Rickard Thuresson. Han var bra rakt igenom.
Semifinal blev det som gruppfyra. Den har vi redan nämnt, där VIF vann med en hårsmån mot Gullringen.
Finalen blev en helt annan historia. Precis som 2023 väntade där IFK Tuna. Ett Tuna som fram dit bjudit på turneringens bästa lir, inte minst offensivt. Förra året var Vimmerby överlägset och vann med 5–0. Nu tydde precis allt på att det skulle bli tajt, jämnt och ovisst.
Men nä...historien upprepade sig. Möjligtvis var Tuna något påverkade av att de bara fick knappa kvarten på sig att ladda om från den täta semifinalen mot Djursdala (Max Lundin segerskytt i förlängningen).
Rickard Thuresson visade vägen direkt med ett snyggt mål fram till 1–0 första minuten. Tvåan kom också kort därpå innan IFK både reducerade och kvitterade.
Lagkaptenen Rickard Thuresson höjer pokalen och tar emot lagkamraternas jubel efter Vimmerbys vinst i KM.
Var du orolig då, när Tuna satte 2–2?
– Nja, inte riktigt ändå. Jag tycker att vi har så många bra individuellt bra spelare och har mer spets än dem.
Sen var dags för Thuresson-show igen. Efter en fin mottagning, vände han upp och avslutade perfekt fram till 3–2. Det var hans sjätte mål i turneringen. Tuna lyckades aldrig komma tillbaka efter det, utan VIF rann iväg och vann med 6–2.
Hur ska ni fira det här?
– Tja, för mig blir det lugnt, men de andra killarna i laget ska säkert ut och fira på något sätt. Sen är det kul att det var så mycket folk och tittade. Man märker att turneringen betyder mycket för många människor.
Med sina sex mål ryckte han ytterligare i skyttetoppen under 2000-talet. Nu är han uppe i 37 totalt.
Sex mål, så många brukar du väl inte göra, va?
– Nej. Det brukar nog bli tre-fyra annars.