Det var en trött, men lycklig segerskytt vi pratade med efteråt.
– Ja, det tar på krafterna efter en lång dag med många matcher, säger Haris Dreco med ett leende.
Forwarden var annars inte helt nöjd med sin egen insats i gruppspelet, där ändå Gullringen gick obesegrat efter vinster mot Storebro, Södra Vi och Djursdala.
– Jag tyckte att laget spelade bra, men jag var seg i kroppen.
Dreco var också länge mållös i turneringen, men så lossnade det i semin mot IFK Tuna, som slutade osannolika 6-2 i Gullringens favör.
– Det var skönt att äntligen få göra mål, men det var inte så viktigt. Det var 5-0-målet, säger Haris och berömmer laget för insatsen.
– Vi visade att vi är ett bra lag. Vi fick igång vårt spel och gav inte Tuna så stor chans. Vi fick till vårt kontringsspel och vi kom många gånger i numerära överlägen.
Finalen blev betydligt jämnare - och händelsefattigare.
– Det var väl ingen direkt välspelad final. Södra Vi gjorde det bra och var det enda lag som bjöd oss hårt motstånd. Jag tycker vi var välförtjänta av segern.
Och det var just Haris Dreco som fällde avgörandet, i slutsekunderna.
– Jag var så trött och ville inte att matchen skulle gå till förlängning. Men jag vet egentligen inte vad Erik (Ståhlgren) och jag gjorde så högt upp innan målet, säger han och skrattar.
Berätta om målet:
– Erik tog emot en långboll och la tillbaka bollen till mig. Jag tänkte bara att jag skulle lägga den på mål. Det var en härlig känsla när jag såg bollen gå in mål.
Kort därefter ljöd slutsignalen. Gullringen vann KM för första gången sedan 2015 och sin andra sedan 2008.
Hur ska ni fira det här?
– För min del blir det lugnt. Jag ska vila.
