Joakim Haeggman är en av Sveriges mest meriterade golfare. Som 24-åring blev han förste svensk någonsin att spela Ryder Cup och på meritlistan finns dessutom segrar i fyra stora tävlingar på tourer runt om i världen.
Allting började dock då Joakim som sexåring följde med grannens pojkar till en golfbana där han hittade en boll av märket Top Flite.
- Jag tog med mig bollen hem och lånade en klubba av min storebror. Det var en gammal järn 6:a som jag stod och vevade med hemma på tomten utan någon större framgång. Jag blev dock fascinerad av spelet och provade så småningom på att spela på riktigt på banan. Ett tag cyklade jag de tre kilometerna till banan varje dag. Jag var oduglig i början, men min envishet och hårda träning gav till sist resultat, berättar Joakim.
Strax före sin 16-årsdag hade Joakim lyckats spela ner sitt handicap till 0 och var så kallad scratchspelare. Året var då 1985 och redan 1989 var han mogen att börja spela professionellt.
Seger i Spanien
Året efter spelade Joakim kontinuerligt på Europatouren och han gjorde det så pass bra att han blev utsedd till årets nykomling. Att vinna en golftävling på den nivån är dock inte lätt, men 1993 var det äntligen Joakims tur då han tog hem Spanish Open.
- Det var en riktig höjdare att få vinna den första tävlingen. Jag minns att vi var fyra spelare i toppen inför sista dagen. Det var Nick Faldo, Ernie Els, Ian Woosnam och så en grabb från Kalmar vid namn Haeggman. Tro det eller ej, men jag gick fyra under par och vann tävlingen med två slag.
Joakim visade även upp en imponerande stabilitet under det året. Vad sägs om tio placeringar bland de tio främsta på 17 tävlingar. Ledningen för Ryder Cup kunde inte säga något annat än att Joakim var värd en plats i laget.
- Det var verkligen en ära att som förste svensk få vara med och försvara Europas färger mot USA på den klassiska banan The Belfry. Som nykomling i de här sammanhangen fick jag inte chansen att spela förrän i sista bästbollen på lördagseftermiddagen. Jag och Olazabál fick dess värre se oss besegrade av Floyd och Stewart på näst sista hålet. Jag tog sedan revansch i singelspelet dagen efter genom att säkra segern mot John Cook på näst sista hålet. Dess värre vann USA Ryder Cup med 15-13.
Förra året spelades Ryder Cup på The Belfry igen och då var Joakim med i laget som assisterande kapten. Den gången gick det bättre och Europa tog revansch genom att vinna med 15,5 mot 12,5.
- Det var en härlig upplevelse det också. Golf är ju en väldigt individuell sport och det var kul att få vara med och få alla stjärnorna att dra åt samma håll och bli ett sammansvetsat lag.
Vinst i Sverige
1994 kom Joakims andra seger och det var i Malaysian Open. Samma år råkade dock Joakim ut för en skada efter att ha fått en tackling i en hockeymatch. Han blev bara borta ett par månader, men spelade sedan halvskadad i två år innan läkarna hittade och kunde åtgärda axelskadan fullt ut.
1997 var Joakim het igen och han lyckades då ta hem segern i hemmatävlingen Scandinavian Masters på Barsebäck. Han gick de 72 hålen på hela 18 under par och vann med fyra slags marginal.
- Det är allas dröm att få vinna en tävling på hemmaplan. Jag spelade dessutom riktigt bra golf och det var en härlig känsla att få vandra fram till green på sista hålet som klar segrare till publikens stora jubel.
Året därpå tog Joakim sin senaste titel, Argentina Open. Därefter blev han mer en i mängden svenskar som kämpar på Europatouren.
I december 2002 fick han dock stora rubriker i tidningarna igen, men det var inte för golfen. Joakim hade ännu en gång varit ute på hal is och gjort sig illa.
- Jag skulle spela en hockey-bockeymatch men redan på uppvärmningen halkade jag omkull och satte mig mer eller mindre på foten. Det knakade till ordentligt och jag kände direkt att det var allvarligt. Jag opererades dagen efter, men det var ovisst hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka.
Den här skadan läkte dess bättre till och med fortare än man hade trott så redan efter ett halvår kunde Joakim börja spela igen så smått.
- Jag har spelat tre tävlingar på Europatouren sedan mitten av juli. I Scandinavian Masters klarade jag kvalgränsen, men slutade på åtta över par sammanlagt. Det har varit så att jag blandat toppscorer med riktiga bottennapp, men så länge man går sex under par eller så någon gång ibland så vet man i alla fall att man kan spela bra.
Höga mål
Joakim har inga krav på sig att prestera bra resultat under resten av säsongen. Han får spela på Europatouren ändå nästa år eftersom han varit borta på grund av skada.
Målen för nästa och säsongerna därefter är dock högt satta.
- Jag är övertygad om att jag kan komma tillbaka till världseliten igen, annars skulle jag aldrig satsa så hårt som jag gör. De flesta golfare är dessutom som bäst då de är mellan 35 och 40 år så jag tror att jag har goda möjligheter att uppfylla mina mål. De är främst att vinna en tävling igen nästa år och längre fram hoppas jag även att spela så pass bra att jag blir aktuell för Ryder Cup igen.
Slutet på sin karriär som golfare ser Joakim först om knappt tio år.
- Innan dess vill jag även prova på spel på USA-touren. Jag har kvalat dit två gånger tidigare och bara varit ett slag ifrån att komma med båda gångerna.
Av de svenska spelare som spelar i USA i dagsläget tycker Joakim att Fredrik Jacobsson är den som imponerat mest.
- Han är ju ganska ny i de här sammanhangen, men att plocka topplaceringar i sina första framträdanden i USA är väldigt starkt. Den svensk som har störst chanser att vinna en tävling i USA framöver tror jag dock är Calle Pettersson. Han har rätt mentalitet, är en vinnare helt enkelt.
En annan kille som vinner rätt ofta i USA är Tiger Woods. Joakim har spelat i samma tävlingar som honom tidigare, men aldrig i samma boll.
- Tiger har en fulländad teknik och är aggressiv på sina inspel som ingen annan. Dessutom tycker jag tvärtemot många andra att hans chip och puttspel håller enastående klass. Det vore kul att få möta honom någon gång, varför inte i en ledarboll sista dagen på Augusta med en titel i US Open på spel. Ska vi sikta på det år 2007?