Steg för steg, sakta men säkert, det får ta den tid det tar. Efter det att tillvaron vänts upp och ned tänker inte Marcus Kinhult stressa fram sin comeback som golfproffs, men det går åt rätt håll. Att bohuslänningen i helgen kunde pegga upp på Skaftö Golfklubb var en inte obetydlig milstolpe på vägen tillbaka.

– Det var inget spel som kanske riktigt hör hemma på någon Europatour i dagsläget, men jag kunde i alla fall spela nio hål och det är ett framsteg känner jag, säger Kinhult med glädje i rösten.

Av alla oräkneliga rundor på hemmabanan i Fiskebäckskil var den här, spelad i ensamhet klockan åtta på kvällen, en av de mer minnesvärda.

– Dels kände man sig som Bambi på hal is när man inte har varit på en golfbana på sju veckor. Samtidigt var det nästan gåshudskänsla att få komma ut igen, man har längtat. Även om det såklart inte var ett drömscenario med lite smärtor och trötta bollträffar.

Fick epilepsidiagnos

De där smärtorna har han haft sedan han vaknade upp på sjukhuset i Spanien, utan att själv veta vad som hade hänt, på morgonen den 7 april. Kvällen innan satt han mitt i ett telefonsamtal med sambon Agnes när allt blev svart. Hon larmade en kompis som var i närheten av lägenheten där den svenska golfstjärnan befann sig.

Kinhult drabbades av flera krampanfall och fördes akut till sjukhus där han senare fick diagnosen epilepsi.

– Jag har haft smärtor i revben och rygg och det är det som har stört mig mest, att kroppen har varit lite sådär sedan anfallen. Men det är inget som kommer att hindra mig framöver, tror jag. Det är en läkningsprocess som går åt rätt håll, säger Kinhult.

Mentalt har det samtidigt varit en omtumlande tid.

– Jag var väldigt oförberedd på det, såklart. Det är väl ingen som förväntar sig att något sådant ska hända och jag var inte så familjär med epilepsi innan. Jag hade hört talas om det men visste inte riktigt vad det var. Första veckorna var lite jobbiga med mycket känslor och tankar, säger han.

– Första tanken när jag vaknade på sjukan var annars att "jag ska åka till Österrike och tävla om fem dagar". Sedan insåg jag ganska snabbt att det blir nog varken Österrike eller någon annan av de fem tävlingar på rad jag hade tänkt mig.

I stället blev det en vecka på sjukhus. Därefter hemresa till Sverige där Kinhult även har utretts i Göteborg. Utredningen pågår fortfarande och diagnosen epilepsi har ännu inte bekräftats.

"Mår rätt bra"

Men från läkarhåll har den svenska talangen fått lugnande besked och han påbörjade tidigt sin medicinering.

– Nu mår jag rätt bra och känner mig ganska utvilad. Men i början märkte jag – jag vet inte om det var att jag började med medicineringen eller allmän frustration – att jag hade lite svårare att hantera känslor och lite kortare stubin. Nu tycker jag att det har gått över och jag känner mig som vanligt. Det är rätt skönt, säger han.

TT: Såg du när Phil Mickelson vann PGA-mästerskapet eller är det jobbigt att titta på golf?

– Ja, det var kul att se och sjukt imponerande, golfhistoria värt att sitta uppe för, säger Kinhult.

– De första veckorna tittade jag bara lite grann, jag kände inget större intresse och det kändes helt okej att stå vid sidan faktiskt. Men nu, när Europatouren var på The Belfry förrförra veckan och sedan PGA, då har jag mer känt att det hade varit kul att vara med. Det är väl också ett gott tecken, att jag börjar tro på min egen förmåga. I början kändes det lite mörkare och väldigt långt bort, nu känns det lite närmare och då kommer väl suget som ett brev på posten.

Vill inte spekulera

När Marcus Kinhult kan vara tillbaka på allvar vill han inte spekulera i. Han är kvalificerad för British Open, årets sista major som spelas 15–18 juli, och ser det i alla fall inte som en omöjlighet att vara med där.

– Den dagen som jag kan spela 18 hål relativt smärtfritt, då känner jag att jag kan lägga en plan för att komma i gång igen på riktigt, säger han.

Under vårt samtal har Kinhult tagit en promenad till golfbanan. På dagens schema?

– Jag brukar börja med lite puttning, sedan lite närspel och ganska snabbt känner man vilken fysisk status man har. Förhoppningsvis kan det bli några bollar förbi 100-metersskylten också.