Egentligen skulle Julia Engström ha varit på Golf du Medoc i franska Bordeaux förra veckan. Det var där hon redan som tonåring vann sin andra Europatourtävling för ganska exakt ett år sedan, men någon möjlighet att försvara titeln fick hon inte.

Ryggen satte stopp. Precis som den har gjort ända sedan i slutet av förra året.

Problemen gav sig till känna för första gången i en tävling i Dubai i november. Engström spelade ändå i ytterligare två veckor i Saudiarabien, innan hon åkte hem till Sverige där det konstaterades att hon drabbats av en diskutbuktning nära ländryggen.

"Riktigt segt"

Efter ett succéår på touren, med två turneringssegrar trots det långa coronauppehållet, hade Julia Engström i det läget en plats i Europas Solheim Cup-lag. Men i stället för att försöka försvara den platsen väntade rehab och återhämtning.

Och väntan har blivit längre än väntat.

– Det har varit väldigt konstigt och tråkigt såklart. Jag har ju varit i den här golfvärlden och golfbubblan sedan jag var så liten, säger halländskan.

– Från december till mars rörde jag inte klubborna över huvud taget. Sedan kunde jag börja med lite puttar och chippar, sedan lite wedgar, korta järn, längre järn … Det har varit en lång process men jag har fått finna mig i det.

Det är ett mardrömslikt 2021 som Engström beskriver, men rösten låter ändå positiv och hoppfull.

– Allt går i rätt riktning och det börjar lossna mer och mer. Vi får se om det blir någon tävling i år, i så fall är det en bonus. Annars är planen att köra i gång fullt nästa år och vara helt tillbaka. Jag vill inte stressa fram någonting, säger hon.

"Man är sugen"

Det sistnämnda betyder till exempel att drivern får ligga kvar i golfbagen ett tag till. Att svinga den allra längsta klubban innebär än så länge lite för mycket belastning för ryggen.

– Jag har en ny driver och har slagit en boll för att inviga den – men det var inte ens ett fullt slag utan kanske en 75-procentig sving. Man är sugen, men man får vara lite smart och lyssna på råden. Jag kommer nog avvakta någon vecka till innan jag tar fram den på riktigt, säger Engström.

Tills vidare får hon nöja sig med att kunna svinga järnfyror utan att det gör ont.

– Det kan fortfarande kännas lite ansträngt ibland efter ett träningspass, men ingen smärta – det är ett bra tecken, säger hon.

"Vet vad jag kan"

Och även om det inte blev något Solheim Cup för Engström i år så blev hon bara än mer taggad av att se den europeiska segern i Ohio.

– Det var en jätteinspiration att se och kul att se damgolfen bli så himla uppmärksammad. Om två år går den i Europa, förhoppningsvis får jag göra debut då i stället. Efter att ha vunnit två gånger på ett år vet jag vad jag kan när jag är i bra form.