Redan på förmiddagen efter semifinalsegern (34–33) mot Frankrike var Jim Gottfridsson och landslaget tillbaka i den maffiga EM-arenan i Budapest. Men blicken är redan riktad framåt, mot söndagskvällens final mot Spanien.
– Vi åkte hem till hotellet, åt middag och fick lite behandling innan det var dags att få så mycket sömn som möjligt. Så är det på mästerskap, det kommer alltid en ny match ganska snabbt så man hinner inte titta och tänka så mycket på det som hänt, säger den svenska mittnian.
Gottfridssons insats mot Frankrike var närmast felfri. Han styrde och ställde med det mesta i Sveriges anfallsspel och när matchen var över hade "Gotte" noterats för nio mål och sex framspelningar.
Tvåa i poängligan
Mot Spanien kan 29-åringen kröna sitt urstarka mästerskap – blir han utsedd till turneringens "MVP"? – med ett efterlängtat guld och mycket talar för att han dessutom blir hela EM:s poängkung. Norske ledaren Sander Sagosen har spelat klart och det räcker för Gottfridsson att göra fyra poäng i finalen för att passera.
Men den detaljen har inte den svenske spelmotorn koll på.
– Nä, på de där listorna brukar jag inte hänga. All den här individuella statistiken, självklart kan man bli stolt över såna saker. Men för mig är laget det viktiga. Det ädlaste man kan vinna som lag är en guldmedalj och det är nåt man brinner för varje dag. Att kunna göra det med ett lag som man han varit tillsammans med sedan den 2 januari är en dröm, säger Gottfridsson.
För att lyckas nå gulddrömmen måste han och Sverige göra något som inte har hänt sedan 2014. Spanien har nämligen vunnit tio raka landskamper mot Sverige, senast i gruppspelet i Bratislava för två veckor sedan och dessutom i kvartsfinalen OS i Tokyo i somras.
– De är väldigt oberäkneliga, Spanien. Det är ett välorganiserat landslag med väldigt bra anfallsspel och de är svåra att möta även i sin defensiv. De kan variera spelet väldigt mycket, säger Ystadspågen som gör karriärens 125:e landskamp i finalen.
"Betytt väldigt mycket"
Kanske blir det den roligaste hittills – och i så fall det första svenska guldet sedan EM-triumfen i Globen 2002. Då satt en nioårig Gottfridsson själv framför tv:n och tittade.
– När man såg Ljubomir Vranjes sparka upp den där bollen på läktaren (vid slutsiganalen) och alla idoler vann... Det är klart att man själv hade velat vara med om en sån grej, säger han.
– Vi har visat under en period att vi är där uppe och nosar, det här blir den tredje finalen sedan 2018. Men jag tror att det hade betytt väldigt, väldigt mycket för svensk handboll med ett guld.