Inte minst med spelande tränaren Robin Löfstedt i laget.

- Vi ska vara med i toppen och fightas, säger han på den sista träningen inför helgens seriepremiär mot Kalmar.

Det lär göra ont att möta HHF. Det räcker med att se försvarsuppställningen. Här finns bjässar som Robin Löfstedt, Sasa Omrcen, Eric Schultz och Albin Nilsson.

Löfstedt hade gärna också sett Calle Birgersson i truppen, men så lär det inte bli.

- Synd, med honom i laget hade vi varit kompletta. Calle är en av de bästa förvarsspelare jag sett och då pratar vi alla serier som jag spelat i.

Då ska vi veta att Löfstedt spelat i Allsvenskan med Hallby. Nu är Vetlandasonen tillbaka i Hultsfreds HF. Överraskande för många att han valde att gå ner i division tre, med den kapacitet han besitter.

- Hallby ville gärna ha mig kvar, men jag ville inte flytta dit med familjen. Ett tag var jag inne på att lägga ner handbollen, men så ringde Uffe Larsson (ordförande i HHF). Det han sa lät väldigt intressant och nu är jag här igen.


Det som framför allt tilltalande den hårdskjutande niometersspelaren var rollen som spelande tränare.

- Jag kände att jag ville ha mer ansvar. Jag lärde mig mycket under tiden i Hallby, som jag vill förmedla till spelarna i Hultsfred. Jag kommer ihåg att första träningen med Hallby var som en chock.

På vilket sätt?
- Det var allt: spelet, träningarna, kombinationerna. I min förra sejour i Hultsfred hade vi kanske en kombination i uppspelsfasen, i Hallby handlade det om sju. Det här försöker jag lära ut och jag tycker att det har fungerat bra så här långt. Men visst, ibland kan det bli mycket för dem att hålla reda på i huvudet. Det gäller att lyssna.

Läs mer i fredagstidningen!