Det var i januari som Koppang kände att något inte stämde i kroppen. Lungorna tog inte in tillräckligt med luft, hur mycket hon än andades. Flera läkarbesök senare konstaterades proppar i lungorna och karriären stannade upp helt.
– Då var det mest fokus på att må bättre. Det är klart att jag ville spela handboll till varje pris men då var det inte landslag man tänkte på, utan bara att få spela handboll. Hade det blivit korpen-handboll hade jag varit jätteglad ändå, säger hon.
Men kroppen återhämtade sig och i augusti var hon tillbaka på planen för sitt Sävehof. På säsongens hittills fem spelade matcher har hon satt 23 mål.
– Jag hade inte jättehöga förväntningar på mig själv inför säsongen. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka, men förhoppningarna har varit höga – att jag ska komma tillbaka fort, få en bra säsong och hittills har det varit bra, säger hon.
Hoppas på EM-spel
Så bra att hon för första gången fått chansen i en landslagssamling, något hon knappt vågade tänka på i våras.
– Efter att jag blev friskförklarad så har målet varit att komma tillbaka och att alltid bli bättre. Såklart är landslaget en del av det men jag hade inte förväntat mig att få en plats på ett sådant här läger, men man drömmer ju lite om det.
Två matcher mot Tjeckien – i Kalmar på fredagen och Karlskrona på söndag – väntar före avresan till EM i Slovenien. På måndag ska truppen bantas ner från 21 spelare till 18. Nina Koppang hoppas kunna vara en av dem som får följa med till mästerskapet.
– Det hade varit otroligt roligt. En dröm jag har haft sedan jag var liten, säger hon.
"Psykisk utmaning"
Men trots att hon blivit friskförklarad från blodpropparna och gjort en lyckad comeback finns det fortfarande saker kvar att jobba på mentalt.
– Det har varit en psykisk utmaning. Dels att processa men också att jobba med rädslan att det ska komma tillbaka. Det är en längre process än vad man tänker och jag pratar med psykolog nu också, så det är väl det som har varit den största utmaningen för mig, och är fortfarande.
Det enda sättet att komma över rädslan och slappna av är att utmana kroppen, menar Koppang.
– Det blir bättre ju mer tiden går och ju mer handboll man får spela desto mer får man ju ett kvitto på att man mår bra. Eftersom det var en ganska ovanlig händelse måste man lära sig att lita på sin kropp igen. Det har varit en stor del, att lita på att kroppen kan ta hand om saker.
Systerns stöd
Med stöd från sin omgivning har Koppang mer och mer kunnat lita på sin kropp, men det är inte alltid lätt att stoppa sig själv när tankarna springer iväg.
– När man tänker så övertänker man, och den processen har nog varit tuffast, skulle jag säga men där har jag fått mycket stöd av familj och även Hampus (Lüning) som är läkare i laget och hos psykolog.
Koppang har även fått mycket stöd hemifrån. Hennes två syskon står henne väldigt nära och hennes storasyster är Stina Blackstenius, landslagsanfallare i fotboll och proffs i Arsenal.
– Att ha en syster som också är elitidrottare gör att det är väldigt skönt att kunna prata om allting och man känner igen sig i varandra, säger Koppang.