Nationalarenan Yoyogi har kapacitet för drygt 13 000 åskådare. Men på grund av coronanödläget som råder i Tokyo är de enda som får se matcherna på plats ledare, journalister och funktionärer.

– När vi fick reda på att vi får kolla handboll så var det något vi ville göra direkt, säger damlandslagets Emma Lindqvist.

Försenad transport

I munskydd och med mellanrum hejade de fram herrarna till en seger med 29–28 mot Portugal.

– Det är kul att ha det lite svenskpatriotiskt. Förutom att bussen kom lite sent, så vi fick köra lite hejaramsor på vägen hit för att komma i gång, säger mittnian Carin Strömberg.

För de som bevakar spelen och försöker ta sig runt i den japanska huvudstaden kommer transportproblem knappast som någon överraskning.

Niclas Ekberg, som gjorde nio mål mot portugiserna, uppskattar stödet från läktaren.

– Ja, det var gött. Det saknar man ju. Tråkigt nog har man blivit van med att spela för tomma läktare. Det är alltid gött när man har någon som ropar "Sverige" bakom sig.

Han hade inte riktigt koll på att damerna skulle dyka upp.

– Jag fick precis höra det innan vi åkte.

God sammanhållning

Landslagen bor på samma våning i OS-byn och sammanhållningen mellan dem beskrivs vara bra. Samtidigt hinner lagen inte ses så mycket på grund av ett intensivt spelschema.

– Någon dag stod vi och kickade fotboll med några killar, men när vi har vilodag har de matchdag, säger Emma Lindqvist.

Carin Strömberg tycker att två handbollslandslag med i OS ger extra energi.

– Det är inte så många i OS som har koll på handboll, så det är skönt att kunna snacka lite om matchen, få support och bli påhejad.

Vänsternian Jonathan Carlsbogård uppskattar att damerna tog sig till arenan, som byggdes inför Tokyo-OS 1964.

– Det är härligt med lite stöttning i allt det här, annars är det ju ganska dött.

Förutsatt att det inte krockar med träningar ska herrlandslaget försöka ge tillbaka, säger han.

– Ja, om det passar vårt schema så självklart försöker vi hjälpa varandra.