De svenska handbollsdamerna har överraskat under OS i Tokyo. De på förhand ganska lågt ställda förväntningarna om att gruppen var svår, den skulle bli tuff att ta sig vidare ifrån, har man överträffat med råge.
Laget är nu garanterat gruppetta, trots att en match mot Ungern återstår av gruppspelet.
Jamina Roberts är en riktig veteran när det kommer till landslaget. Hon gör sitt trettonde mästerskap i blågult, sitt tredje OS.
I Tokyo har 31-åringen hittills gjort 21 mål och stått för en offensiv handboll med orädda satsningar.
"Den var bra!"
I fjärde matchen mot Brasilien blev hon punktmarkerad men beskriver det själv som att det var "ganska lätt" att glida igenom försvaret ändå. I efterhand vill hon inte riktigt sätta något betyg på sin egen insats.
– Jag har inte riktigt någon uppfattning, men jag tror det var bra, säger Roberts.
Men när hon blir påmind om ett mål när mittnian Carin Strömberg spelade in bollen till henne då hon befann sig i luften på väg in i straffområdet, en så kallad japan på handbollsspråk, så tänder hon till.
– Juste, det var i första halvlek, va? Den var bra!
Hon beskriver att formen sitter där den ska.
– Jag är inte så trött som man kanske tänker att man ska vara efter att ha spelat fyra matcher med en dags mellanrum. På förhand tänkte man att ”jag kommer vara helt död”, men det känns fortfarande bra, jag känner mig fortfarande hyfsat pigg.
TT: Har du varit i så här bra form tidigare?
– Jag vet inte, det är svårt att jämföra när man spelar så här tajt. Men om man skulle göra tester så tror jag att jag var i bättre form 2014, men sedan ska det generera att man är jävligt bra på plan också, så kombinationen kanske inte har varit bättre, laget, jag och fysisk form.
"Inga stjärnor"
Jamina Roberts blev mamma i augusti förra året men var bara borta i sex veckor innan hon började spela professionell handboll på nytt för Sävehof.
Hon har tidigare sagt att hon inte hade någon anledning att vänta, den lätta träningen kom hon i gång med redan efter två, tre veckor. Det var för att må bra och ta hand om sig själv.
Om det känns som att harmoni i livspusslet hos Roberts kan ha bidragit till formtoppen har hon inte riktigt tänkt på.
– Att föda barn och samtidigt vara elitidrottare är ju egentligen inte optimalt. Så det är klart att förutsättningarna var bättre innan, det är väl en kombination av dels rutin, ålder, förutsättningar. Jag vet inte riktigt vad det kan vara.
Oavsett hur kvartsfinalerna slutar, för där är Sverige redan, så känner hon redan att damlandslaget har uppnått sitt mål. Men hon är inte nöjd för det.
– Jag känner fortfarande att vi kan vinna mot alla och vi kan förlora mot alla, så vi måste gå in med samma inställning och göra samma förberedelser oavsett vilka vi möter.
TT: Inte flyga iväg i huvudet?
– Nej, det är dumt att göra det när man har gjort så bra hittills. Så åker man ut för att man tror att man är något, det är onödigt.
– Det känns som att vi alla är införstådda att det gått så här bra för att vi har gjort jobbet. Vi är inga stjärnor utan vi krigar på.